Mjo, idag har jag lite blandade känslor. Det är väldigt mycket just nu. Jag gråter mer än någonsin, jag har mindre energi än någonsin. Jag tycker inte om att skriva jobbiga saker på min blogg men jag är lite tvungen, annars får jag aldrig ut mina känslor i ord.  

I stallet trodde jag att saker skulle förändras när den nya hästen (som ska vara på prov) kom. Jag trodde att alla skulle bli mera glada eftersom att det hände något nytt, men istället blir det mer snack bakom ryggen på varandra och mer tysthet. Åååh, jag klarar inte av det!! Jag förstår inte varför vi inte kan prata öppet. Om någon fodervärd har en idé eller ska göra något som rör alla fodervärdarna borde det vara så enkelt att alla ska få veta det samtidigt och på rätt sätt. Jag hatar att åka till stallet glad och lycklig med förhoppningar om att allt är som det ska och sedan bli besviken av att någon kommer med en jobbig situation eller en idé som gör mig nervös och rädd för min framtid som fodervärd. Det är verkligen jättejobbigt i stallet nu. Den ända saken som får mig att må bra där är min otroligt duktiga häst som ser när jag behöver tröst. Då är hon inte lika jävlig utan följer med mig vart jag än går. Det är verkligen hur mysigt som helst. Jag kan inte förstå att jag bara för en dag sedan sa att jag kanske kan byta bort henne. Nej, det skulle jag aldrig kunna klara av.

Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag borde säga något men jag förblir tyst.



Den här låten är kopplad till texten.