Jag har ont i huvudet och det ringer lite smått i öronen.. Mmh, undra varför.. (hehe) Barnen är så högljuda och bråkar om minsta lilla sak. Det får mig att vilja säga till dem att de borde ta vara på den tiden då de kan bråka om småsaker för när man kommer upp i min ålder (för jag är så gammal och vis)har man definitivt inte tid med att bråka om vems sudd som är sitt. Jag kände mig väldigt gammal när jag stod där i klassrummet. Jag fick berätta om hur det var på Forssaängskolan på ”min tid” och jag blev ställd inför en lärare som ställde frågor till mig samtidigt som eleverna lyssnade. En fråga var ”har inte du Emmy känt att du är glad över allt du lärde dig på forssaängskolan undet de åren du gick här”. För det första är den frågan väldigt ledande, jag menar vad i helv*te ska jag svara till det. Jag kunde ju inte säga som jag verkligen tyckte. Att hälften av det jag lärde mig på forssaäng kommer jag aldrig att ha användning för. Utan istället citerade jag vad jag själv hade hört en annan ungdom sagt i samma situation då jag gick i mellanstadiet. ”Ja, jag är väldigt glad över att jag tog mig tiden att lära mig grunderna för det ni lär er nu kommer ni ha användning av i resten av era liv.

Samtidigt som jag kände mig väldigt vuxen i och med det jag nyss hade sagt så kände jag också att, jaha nu är jag en av dem.. en av dessa tråkiga vuxna människor som säger till barn hur viktigt det är att gå i skolan när jag själv avskyr det.. Hehe jojo så kan det gå..

Nu har jag försökt formulerat de som hände på ett bra sätt i snart 30 min och jag hoppas att ni förstår vad jag menar.

Nu ska jag åka och träna med Mina, hejdå!