Igår red jag Cassie på banan och det gick hur bra som helst! Underlaget för dressyrövningar var inte så bra med tanke på hur mycket snö som har brakat ned de senaste två dygnen, men underlaget var perfekt för galopparbete så Cassie fick kämpa hårt med galoppen istället. Hon blev bra svettig kan jag lova!

Planerar att göra samma sak idag igen för Cassie behöver få en kontrollerad galopp som varken är för springig eller för klen. Cassie och jag är nu i ett skede då vi verkligen trivs med varandra. I oktober var i alla fall jag på bristningsgränsen med henne och tappade lusten totalt till att ”fixa” henne genom att verkligen arbeta satmaran då jag red henne.  Men nu går det bättre än någonsin. Hon har blivit bättre på så många olika områden och jag vågar faktiskt ta åt mig äran att mitt arbete med henne de senaste månaderna är anledningen.  

1.       Hon kan nu gå först när vi rider ur
2.       Hon sköter sig otroligt bra i boxen
3.       Hennes galopp börjar bli bättre
4.       Hon lyssnar på mig mer

Jag har så många bra minnen med henne och just nu vill jag inget annat än att fortsätta utvecklas med henne. Hon är ju min lilla satmara. Min gumma! Så fort jag ser henne säger jag alltid ”Heeej gumman!” och hon tittar då alltid upp på mig och blir intresserad av vad jag vill. Det är en otrolig känsla när man väl tänker på det. Jag har varit fodervärld på henne i två år nu och jag hoppas att det blir 1½ år till!