Jag tycker om djur även om de är aggressiva och tuffa mot en. Men när det leder till något sådant här ofattbart vet jag inte vad jag ska stå i mina åsikter. För en stark åsikt jag alltid haft kring relationer mellan människor och djur och som jag alltid använt som en motställande fråga i diskussioner kring farliga djur är  ”hur ska djuren kunna lita på dig om du inte litar på dem?” Jag tror fortfarande starkt på min åsikt men samtidigt blir jag lite skärad.

Vad tycker ni om detta som hänt på kolmården?

Nu bär det av till Karlstad. Kommer tillbaka hem redan i morgon kväll.

Nu har vi fått en ny häst på Norr Amsbergs ridklubb!

 

Men inte nog med det. Játék är också tillbaka. Vet fortfarande inte varför han är tillbaka.

 

Jag är dock väldigt förvirrad över varför vi tog hem den här hästen. Han har inte mycket muskler, ser ut som ben mest och när jag var inne med honom i hagen så hade han väl ett helt okej psyke men inte den bästa. Så jag vet inte vad som kan ha övertygat dem att välja den här hästen. Det får vi nog veta på mötet som är i morgon. Dock kommer jag inte att närvara eftersom jag ska till Karlstad i morgon.

 

Camen är 6 år gammal och är 158 cm i mankhöjd. Enligt ridläraren är målet at han ska få äta upp sig och bygga om lite muskler  under sommaren. Det känns lite som deja vu med tanke på hur Játék var när han kom och han har inte gått i ridverksamheten alls under året som gått. Nu har vi två av samma stuk… Men, men det kanske blir bra detta. Det får tiden utvisa. Jag kommer ju dock inte vara med och se den långa utvecklingen eftersom jag försvinner från ridklubben om några månader.

 

 

 

Idag flyttar en av våra hästar på Norr Amsbergs ridklubb. Han kom till oss för ungefär ett år sedan och då var han bara ett benrangel. Han var helt slut och kunde inte gå med i verksamheten alls. Under året som gått har han byggt upp sig men han har fortfarande inte kunnat gå med i ridskoleverksamheten. Därför har beslutet tagits att han ska säljas. Játék är en väldigt speciellt häst som behöver mycket kärlek och omtanke. Jag önskar han all lycka i sina fortsatta levnadsår.

I kombination med denna flytt så kommer det även komma en eller kanske till och med två nya hästar till ridklubben. Jag ska snart åka iväg till stallet för att invänta när transportbilen kommer tillbaka hem efter att ha lämnat Játék. Det är förts då vi får se om det är en eller två hästar som är med i utbyte med Játék. Jag är väldigt förväntansfull!

Jag har tagit studenten!

 

Det känns orealistiskt. Helt ofattbart. Jag, Emmy Sofia Birgitta Holm har tagit studenten. Jag är äntligen klar med skolan. Nu när dagen har passerat så känns det overkligt. Jag har fortfarande inte fattat att jag slutat skolan. Det känns inte ens som att jag fått sommarlov. Min hjärna är fortfarande inställd på att jag ska gå till skolan i morgon. När jag talar om för mig själv att jag faktiskt inte ska till skolan något mer så sprudlar min kropp av lycka. Det är över. Jag kommer nu få tid till mig själv så jag kan pröva och undersöka nya saker. För även om jag har haft sommarlov så har jag alltid tagit mig lite tid till att hålla kunskaperna vid liv för att jag inte ska få det så tufft i skolan när jag återvänder till hösten. Nu behöver jag inte tänka på det mer!

 

Jag har redan nu små idéer om vad jag vill hitta på och undersöka nu i sommar. Men inget är spikat ännu. Just nu ska jag bara njuta av tanken att jag kan göra exakt vad jag vill. Vem vet, om några dagar kanske jag är rödhårig, har en tatuering och är piercad från topp till tå.

THE SKY'S THE LIMIT!

 

Fotograf - Anna Holm

Dagens studentfirande blev en väldig berg och dalbana för mig. Många var på mig om att jag skulle dricka alkohol, röka och snusa. Jag har valt att hålla mig borta från alkohol och tänker aldrig i hela mitt liv röka eller snusa men många gånger under denna kväll kände jag att jag inte blev respekterad för mitt beslut. Vilket fick mig att må dåligt. Självkänslan gick rakt i botten. Oavsätt om man väljer att dricka eller inte så ska man bli respekterad för sitt beslut. Man ska inte trycka upp en 4,5% vol cider i ansiktet på någon som klart och tydligt sagt nej. Jag kan underhålla mig bra utan alkohol men det förstår inte många andra. Det tycker jag är synd. Hur tråkigt är inte det egentligen? Att man behöver alkohol i kroppen för att ha roligt?

 

Jag har inga som helst problem med de som väljer att dricka alkohol. Jag kan umgås med dem också. Men det blir ju som sagt svårare när de inte respekterar mitt beslut att inte dricka alkohol. För hur skulle det se ut om jag inte respekterade att andra väljer att dricka alkohol? Om jag skulle gå runt och hälla ut deras dricka? De skulle ju bli helt rasande!

 

Poängen med detta inlägg är att berätta för alla vilsna själar som inte vet var de står i diskussionen kring alkohol. Som tonåring experimenterar man mycket. Det är okej att göra det. Men gör det på ett sätt som du själv tycker passar dig. Drick till exempel inte alkohol för någon annan, eller för att vara ”cool” eller för att alla andra gör det. Utan gör det i så fall för att du tycker det smakar gott. Men framför allt, respektera varandras beslut och lägg mer energi på att ha kul tillsammans oavsett hur mycket alkohol som finns i sällskapets kroppar!

 

 

Regn, regn och mera regn. Vädret går i vågor här i Dalarna. Regnet har kommit och gått i omgångar i flera veckor nu.. MEN så länge det är fint på fredag så är jag nöjd! Det får regna hur mycket som helst fram tills den dagen, men den 15 juni, då SKA det banne mig vara uppehåll hela dagen!

Nu börjar studentveckan. Vilket betyder mycket häng med klassen. Nu ska jag iväg till Mikaela och sedan går vi på den sista hagafesten (som även är min första!).

I helgen har det hänt väääldigt mycket. Anna kom, vi hade en överraksningsfest för henne, vi har shoppat på kupolen och så har det varit ridskoleavslutning på Norr Amsbergs Ridklubb. Jag har utan tvekan haft det extremt kul. Denna helg gör mig ännu mer peppad till den här veckan som precis har inleds. Nu är det studentveckan!!!

Som jag har längtat efter att denna vecka ska komma. Nu när den är här känns det så overkligt. Jag har fattat att jag tar studenten på fredag och att det betyder att det inte blir någon mer skola. Men jag har inte förberett mig för att det betyder att jag inte längre har en trygg bas. Att det inte blir några fler vardagliga träffar med klasskamraterna.  Men det är vad studentveckan är till för! Att vara med sina klasskamrater ända in till det sista och att ta vara på stunden.

Jag ska verkligen njuta, så mycket jag bara kan! Den här veckan har jag arbetat hårt för. Dags att hämta ut sitt pris!

 

 

 

FÖR JAG SKA TA STUDENTEN, FÖR JAG SKA TA STUDENTEN, FÖR JAG SKA TA STUDENTEN! FY FAN VA JAG ÄR BRA!

Denna fredag är speciell. Det är nämligen min sista dag som ”ensambarn” i detta hus. Min syster kommer att flytta tillbaka till Sverige efter ett år som au pair i England. Det ska bli roligt att få tillbaka henne men det känns också lite tråkigt. Jag har trivts så bra som ensambarn och jag har varit det så länge nu att det säkert kommer vara svårt att vara två igen. Men mest känner jag glädje över att min bästa vän kommer hem igen! Personen jag kan dela de mest knäppaste tankar och funderingar med kommer hem. Det är så svårt att greppa för det känns som det var igår hon åkte iväg. Men hon kommer hem! HEM!

 

 

Så i morgon runt 14.00 kommer storasyrran att landa i Västerås och jag kommer ta emot henne med öppna armar när hon kommer ut från flygplatsen. LÄNGTAR!

Idag hälsade jag på min älskade APU klass på Forssaängskolan. Det känns som det var evigheter sen jag såg dem och det var verkligen oerhört kul att se dem igen!  Det kändes hemtrevligt att vara med och hjälpa dem under deras lektioner. Jag ville inte åka därifrån men eftersom jag har mycket att göra inför studenten så var jag tvungen.

 

 

Jag kommer sakna klassen jättemycket!

Klass 4b på Forssaängskolan är bäst!

Oroar mig för att det förmodligen kommer bli regn på min studentdag men förutom det är jag så lycklig över tanken att jag om exakt en vecka bär vita kläder och sitter och blir fotograferad!

Klockan är bara kvart i nio och jag har redan sprungit 13 km och släppt ut hästarna i stallet! Härlig känsla!

Oh juste, idag är det Sveriges nationaldag!

Idag när jag hade stalltjänst och hjälpte grupp två att mocka så fick jag en chock när flickorna i gruppen började diskutera mobiltelefoner. Det blev en diskussion mellan flickorna om vilken mobil som man skulle ha och vilken som var värd att vänta på. De diskuterade vad den nya Iphone 5 skulle innehålla och om det var värt att vänta på att den skulle komma ut eller om man skulle önska sig en Iphone 4 istället.  Hade flickorna vara runt 16 år hade jag inte reagerat alls, men dessa flickor går i ettan.

 

Jag hade inte någon mobil förrän jag gick i fyran och det tycker jag är en väldigt tidig ålder att få en mobiltelefon. Jag blev överlycklig på julaftonskvällen när jag öppnade en julklapp och upptäckte att jag fått en mobiltelefon. Nu värkar det som att barn (och förresten även vuxna också) ser mobiltelefoner som en självklarhet och att det är något alla har.

 

Men vad lär vi egentligen våra barn genom att leda dem in i en värld full med tekniska prylar som ska vara bättre än bäst?

 

Så här såg min första mobiltelefon ut.

Det var inte heller allt länge sedan jag såg en 5åring sitta och leka med en Ipad. Även det var chockande för mig.

Det var meningen att två av mina kära klasskamrater skulle redovisa i svenska idag men eftersom de kom sent så blev det inte av.. Istället spenderade vi dagen med att fixa lakanen till studentflaket. Jag fick uppgiften att göra grunden med att rita upp bokstäverna i blyerts. Jag är definitivt ingen estetisk människa så jag är väldigt nöjd över vad jag fick fram.

 

Det kommer bli kalas

Så lyft upp era

GLAS

 

André var utslagen efter en vecka i Cypern.

Eftersom jag snart tar studenten och de flesta i klassen är i Ayia Napa så är dagarna i skolan väldigt korta. Så efter dagens korta visit i skolan bestämde jag mig för att åka till Falun för att titta efter studentsaker. Måste bland annat hitta ett par gula converse. Jag vandrade runt där i flera timmar och glömde helt bort tiden. När jag kollade på klockan såg jag att den hade blivit alldeles för mycket. Jag bestämde mig för att åka hem eftersom jag också hade en tid att passa för jag skulle träna på friskis och svettis på "IntervallFlex"passet. Självklart åker jag i rusningstid så det var många bilar som ville åka samma väg och det är till och med ännu svårare att ta sig runt i Borlänge just nu för en stor riksväg har stängts av. Men jag stressade inte för jag visste att jag skulle hinna till passet ändå.

 

När jag kom hem bött jag snabbt om till träningskläder och samtidigt bad jag pappa kolla när passet började. Det visade sig att det redan hade börjat… Jag hade läst fel tid i går. Jag sa fan om och om igen och blev riktigt frustrerad. Men sen såg jag att ett pulspass skulle vara efter det passet jag egentligen ville gå på. Så träna gjorde jag i alla fall.

 

För även om saker och ting går fel är det bästa du kan göra att acceptera misstaget och ändra på planerna så du blir nöjd ändå. Detta gäller inte bara träning utan många andra situationer i livet tycker jag.

 

Så nu sitter jag nyduschad och tittar på Tori and Dean: Home sweet Hollywood och är ändå väldigt nöjd med min dag!

Vinnare i SVT:s ”Mästarnas mästare” är inte på papperet Pernilla Wiberg men för mig är det hon som är guldmedaljören. Jag tycker om tv-serien men en sak som jag tycker är dåligt är att en enda tävling kan avgöra för mycket. Det ska vara helheten som skapar en vinnare. Pernilla vann 8 av 17 stycken deltävlingar och kom tvåa i 5 stycken. Så av 17 tävlingar kom hon etta eller två i 13 av dem. Hon blev också immun 4 av 5 gånger. Det är en riktig vinnare. Hon visade i alla moment att hon var en riktig mästare. Att hon blev eliminerad på en tävling på grund av otur känns riktigt svinigt! Så även om hon fick bronset så är hon värd mer än guldet!

 

I hela Sverige har det regnar, blåst och varit kyligt under helgen. Men trots det så åkte jag upp till stugan i Äppelbo tillsammans med en av mina bästa vänner.

 

Innan vi åkte till stugan så åkte vi upp till stallet och släppte ut hästarna och fixade åt Cassie. Jag valde att släppa ut dem utan täcken för att det var fint väder på morgonen och privathästarna hade inte heller täcken på sig. Jag hade kollat väderprognosen på yr och där hade det stått att det skulle bli regn hela dagen. Men när jag stod där på morgonen så kändes det som att väderrapporten hade blivit fel och därmed kom beslutet om inga täcken. Det blev dock regn på eftermiddagen i Borlänge och hästarna togs in tidigare. Jag gjorde fel men det är inte lätt att förutspå vad som kommer hända uppe bland molnen. Man får helt enkelt gå på känsla och skulle det bli fel får man stå för vad man gjort helt enkelt.

 

Det var lite bättre väder i Äppelbo men inte överdrivet bättre. Det var kallt och blåsigt. Vi höll oss inne mer eller mindre hela vistelsen. Men det var mysigt det med. Vi satt vid brasan och spelade spel, målade och pratade. Vi tävlade även i att trycka i oss så många marshmallows som möjligt och säga något som innefattade bunny. Kommer inte ihåg vad vi sa men det var riktigt underhållande. Vi fick dock bara in ca 5 stycken i munnen. Jag trodde det skulle gå med betydligt flera.

 

Trotts att det var väldigt kul att åka till stugan och man får utrymme till att slappna av så är jag glad över att vara hemma igen i ett bra isolerat hus med elektricitet och rinnande vatten. Att åka till stugan, även om det vara är för ett dygn, gör att man uppskattar det man har hemma i ”civilisationen”.

Nu är det inte långt kvar till studenten. Endast fjorton dagar kvar i skolbänken. Studenten har varit något jag längtat efter i flera år och nu är dagen snart här. Jag har gått i skolan 178 dagar varje år. Det blir 2136 dagar under tolv års tid. Det är en tredjedel av mitt liv. Skolan har varit en sådan stor del av mitt liv men snart kommer jag ut i den verkliga världen och styr mot nya äventyr.

 

I augusti månad kommer jag att flytta utomlands. Jag kommer ta mitt pick och pack och sticka iväg till England! Jag vill upptäcka nya platser, vidga mina vyer och framför allt få tid till att hitta mig själv och fortsätta utvecklas som person. För en sak är jag säker på och det är att jag absolut inte orkar en enda dag till i skolan utöver dessa fjorton dagar som är kvar. Jag behöver ett sabbatsår för att ladda batterierna så jag sedan kan ta nya tag och återvända till skolbänken hösten 2013. Jag ser fram emot mitt år i England och tycker att jag fattat rätt beslut.