Mitt rum.

Mitt rum här i Blackford ska tydligen vara det kallasta i hela huset. Det är fortfarande sensommar men jag fryser inne på mitt rum. Undrar hur kallt det kommer kännas på vinter?! Vet att när jag hälsade på min syster förra året i mars så var det otroligt kallt inomhus. Men hennes familj hade inte så tjocka väggar, det har i alla fall detta hus. Men jag förbereder mig för en kall vinter så blir det kanske inte en lika stor chock när den riktiga kylan kommer!

 

 

Mitt rum är i helt okej storlek. Det är dock lite småjobbigt med att internetanslutningen är så dålig och att jag inte kan sitta vid ett skrivbord med datorn utan jag sitter på golvet precis utanför toaletten. Ingen mottagning med mobilen har jag heller. Försökte skicka iväg ett sms till pappa i morse men utan framgång.

 

 

Min säng är dock bra! Men täcket har en lite annorlunda form ^^ Vet dock inte hur jag ska förklara det. Den är typ lika lång åt alla håll.

 

 


Väster sida!

Nu har Emmy kört på fel sida för först gången! (eller egentligen är det andra gången men första gången var bara 30-40 meter på en liten gata när Anna var au pair så det räknas inte)

Det gick jättebra tycker jag! Jag trodde jag skulle haft stora problem men det var inte alls så svårt. Men vi körde inte på så svåra vägar heller. Känner mig inte helt väderlös i alla fall ;)

Nu blir det snart lunch här i huset. När vi kom tillbaka stod George i köket och gjorde någon maträtt med korv tror jag så det ska bli spännande.

Framme!

Nu är jag äntligen framme i Blackford! Det har varit en lång dag med mycket åkande i alla dess former. Flyget gick bra. Var inte nervös alls för att flyga denna gång. Sov ungefär hela flygresan. När jag landade fick jag dock lite smått panik för jag bara hade en halvtimme på mig att ta mig till bussen jag skulle åka med in till London. Men som det nästan alltid blir så stressar jag upp mig för ingenting för självklart satt jag där på bussen klar för avfärd när det var 20 minuter kvar. Hur jag kunde ta mig ut från planet, gå igenom säkerhetskontrollen, hämta resväskan och ta mig ut till busstationen på 10 minuter har jag ingen aning om, men damer och herrar, bara så ni vet så går det!

 

Jag åkte in till London för att byta buss från Victoria Station. Jag visste att jag skulle ha god till på mig att gå till nästa buss men ändå ville mitt huvud "powerwalka" dit. För det låg ju två gator bort. Enligt mitt huvud så tar ju det jäääättelång tid att gå över två gator.. Men tack vare denna lättstressade del av min hjärna så kom jag faktiskt på en tidigare buss! För när jag kom fram till busstationen kollade jag på busslistan och upptäckte att en tidigare buss skulle lämna London om 5 minuter. Jag pallrade mig dit och frågade lite försynt om jag hade kommit rätt och visade min biljett. Han svarade "It looks like you have the ticket for the bus that leaves 19". Jag svarade då " Oh... so that means I ´ve got to wait here for 40 minutes.. great.". Jag visste precis vad jag gjorde. Busschauffören gav mig en kort blick, ruskade lite smått på huvudet samtidigt som mungipan sträckte sig något högre. "All right darling, if I have room you can come along." Det är inte första gången jag använder mig av denna strategi. Att låtsas se besviken, förvirrad, nervös eller dum ut när man vill ha något som man egentligen vet att man inte kan få fungerar oftare än vad man kan tro. Det fungerade superbra när man var liten och inte hade tillräckligt med pengar för att köpa en till åkbiljett på tivolit. "Jaha... jag som trodde det kostade 15 kr och inte 25...".

 

Jag kom alltså med den tidigare bussen! Meddelade Annika att jag hade tagit en tidigare buss men eftersom mottagningen var så dålig tror vi att det inte kom fram för Annika hade inte fått meddelandet. Så jag fick vänta en stund i Bristol. Men tillslut kom jag fram till Blackford! Jag och Annika satte oss ned och pratade i köket medans jag åt en macka och te. Hon visade mig en liten del av huset och nu sitter jag här på golvet i mitt nya rum. Alla har gått och lagt sig och jag sitter och smådonar med min packning. Anledningen till varför jag sitter på golvet är för att internetmottagningen är dålig på många ställen så det gäller att sitta på en viss plats i rummet.

 

Men klockan är ganska mycket så det är dags för mig att sova! Godnatt!

 

 

 
 

Leaving the country!

Då ska jag snart sätta mig på flygplanet som kommer ta mig till England! Efter flyget väntar en 5 timmar lång bussresa till Bristol. Där kommer Annika (mamman i familjen) att möta mig och tillsammans kommer vi åka till min nya hemstad Blackford!

 
 

Nyare inlägg
RSS 2.0