Riktigt goda nyheter!

För ungefär en och en halv månad sedan skickade jag ett mail till Charlotte (fodervärdsansvarig på Norr Amsbergs Ridklubb) om att eventuellt få rida Cassie någon/några gång/gånger när jag kommer hem över jul. Hon svarade mig då att hon skulle höra med Rebecka (som är fodervärd på Cassie nu) om det kunde gå för sig. Jag försökte att inte bygga upp allt för stora förhoppningar för jag vet själv att om jag hade varit fodervärd så skulle inte jag ville ge bort min häst till någon annan. Men i mitt hjärta hoppades jag innerligt att Rebecka skulle gå med på det.

 

Charlotte skrev till mig att hade jag inte hört från henne inom två veckor så skulle jag påminna henne. Två veckor gick och jag påminde henne precis när tvåveckorsstrecket passerat. Hon svarade mig inte och jag väntade ännu två veckor och skickade sedan ett till mail för att påminna henne. Fortfarande inget svar. Då började jag bli frustrerad. Men jag ville inte minska mina chanser att få tid med Cassie så jag väntade tålmodigt i två veckor till. Precis när jag skulle skicka iväg ett mail till Charlotte för att åter igen påminna henne så får jag ett meddelande som lyder som följer:

 

Pratar med Rebecka nu och det är helt ok med Cassiopeia. Ni får göra upp sins emellan hur ni gör med dagar. Jag gör iordning ett medryttar avtal på dig som vikarie eller hur jag skriver

 

Jag fick direkt tårar i ögonen. Jag kommer att återförenas med min älskade gumma! Snart också!!! Självklart kunde jag inte hålla tassarna borta från att snabbt skicka iväg ett facebookmeddelande till Rebecka om att göra upp om vilka dagar jag ska ta Cassie. Tror jag skrev tack minst 5 gånger i samma meddelande. Nu längtar jag så att jag nästan spricker! Jag saknar henne så mycket.

 

Snart får jag svinga mig upp på din rygg igen och galoppera runt berget med dig i full fart!

Salomon

 
 
 
 

En tankeställare i sadeln.

Idag fick jag en ordentlig tankeställare efter att jag ridit Játék. Játék var otroligt stel i höger varv och jag tror jag var för hård mot honom. Han lyssnade inte alls på mig i det varvet. Det gjorde mig väldigt frustrerad så i förtvivlan skänklade jag och drog jag i honom mer än vad jag egentligen ville. Jag registrerade inte det fören jag hade fått till det någorlunda på honom i det varvet. Ussh, den känslan var inte alls rolig. Jag kunde inte glädjas över att han tillslut gick bra eftersom jag kunde inte stå för hur jag fick dit honom. Har jämrat mig ganska mycket över det som hände idag. Min syster sa dock att jag säkert överreagerar och jag hoppas det stämmer. Men det här skakade till mig tillräckligt mycket att jag nu känner att jag måste ta avstånd från ridningen några dagar för att återfå min gamla "hästspirit”.

 


Någon dag kommer du bli min!

Fotograf - Anna Holm

Let it be


Föreviga

Fotograferades idag tillsammans med min gumma i Norr Amsbergsskogarna . Anledningen till fotograferingen är att jag börjar känna av att tiden med Cassie håller på att ta slut och jag vill försöka bevara så mycket som möjligt av vår tid tillsammans. Framtiden är ju oskriven så jag vet ju inte om jag kommer få tillbaka henne efter mitt år i England. Gud vad ont det gjorde att skriva det.. Orden är otänkbara.

 

Men just nu njuter jag av att sitta här vid datorn och bläddra fram och tillbaka mellan bilderna Anna tog på oss idag. Tittar på bilderna och blir lycklig över att hon blivit den hon är med hjälp av mig och att jag har blivit den jag är med hjälp av henne.

 


Ceman

Nu har vi fått en ny häst på Norr Amsbergs ridklubb!

 

Men inte nog med det. Játék är också tillbaka. Vet fortfarande inte varför han är tillbaka.

 

Jag är dock väldigt förvirrad över varför vi tog hem den här hästen. Han har inte mycket muskler, ser ut som ben mest och när jag var inne med honom i hagen så hade han väl ett helt okej psyke men inte den bästa. Så jag vet inte vad som kan ha övertygat dem att välja den här hästen. Det får vi nog veta på mötet som är i morgon. Dock kommer jag inte att närvara eftersom jag ska till Karlstad i morgon.

 

Camen är 6 år gammal och är 158 cm i mankhöjd. Enligt ridläraren är målet at han ska få äta upp sig och bygga om lite muskler  under sommaren. Det känns lite som deja vu med tanke på hur Játék var när han kom och han har inte gått i ridverksamheten alls under året som gått. Nu har vi två av samma stuk… Men, men det kanske blir bra detta. Det får tiden utvisa. Jag kommer ju dock inte vara med och se den långa utvecklingen eftersom jag försvinner från ridklubben om några månader.

 

 

 


Játék

Idag flyttar en av våra hästar på Norr Amsbergs ridklubb. Han kom till oss för ungefär ett år sedan och då var han bara ett benrangel. Han var helt slut och kunde inte gå med i verksamheten alls. Under året som gått har han byggt upp sig men han har fortfarande inte kunnat gå med i ridskoleverksamheten. Därför har beslutet tagits att han ska säljas. Játék är en väldigt speciellt häst som behöver mycket kärlek och omtanke. Jag önskar han all lycka i sina fortsatta levnadsår.

Játék

I kombination med denna flytt så kommer det även komma en eller kanske till och med två nya hästar till ridklubben. Jag ska snart åka iväg till stallet för att invänta när transportbilen kommer tillbaka hem efter att ha lämnat Játék. Det är förts då vi får se om det är en eller två hästar som är med i utbyte med Játék. Jag är väldigt förväntansfull!

Stalltjänst i solen!

Idag är det dags för stalltjänst! Blir alltid lika glad på torsdagar då jag har stalltjänst. Torsdagarna i stallet är ganska häktiska men det som gör mig så glad är just det att jag kommer till stallet. Måndagar till onsdagar har jag ingen kontakt alls med hästar och därför är jag alltid så glad när jag på torsdagar äntligen får träffa min älskling Cassiopeia. Ett extra plus är också att jag har fodervärdslektion på torsdagar efter ridgrupp tre. Vi fodervärdar har nämligen delat upp oss i två grupper som har bildat en fjärde grupp på onsdagar och torsdagar. Eftersom jag har stalltjänst på torsdagar så passar det ypperligt med att ha fodervärdslektion samma dag såklart!

Så nu ska jag iväg och ha kul i stallet!


Pay and Jump!

Idag har jag varit med på Pay and Jump med Cassie på Norr Amsbergs Ridklubb. Det gick faktiskt bra för att vara Cassie och jag i kombination. Får tänka på att både hon och jag inte är så vana vid uppvisningar och vi är inte heller så vana vid att vara ensamma på banan när det är hinder uppställda. Men om jag tänker på det stora hela och tänker på hur hon var från början och hur långt vi har kommit så kan jag inte vara mindre än nöjd över vår uppvisning idag! Så lycklig!

I morgon förtjänar Cassie att vila. Hon har gått igenom tre dagar av hård träning så i morgon ska jag bara pyssla om henne. Men rida ska jag göra ändå. Ska nämligen ha Pilot. Har också insläppet i morgon så jag kommer befinna mig i stallet på eftermiddagen/kvällen. Känner verkligen för att vara i stallet en lååång stund i morgon och mest bara pyssla med Cassie. Hon är den bästa hästen som finns på denna planet!


Hoppning!

Bästa hopplektioner någonsin! Jag älskar dig Cassie så otroligt mycket!
Det blir pay and jump för mig på lördag nu också! Ingen hög höjd men bra träning både för mig och Cassie.

Bilder från idag







Tack pappa för att du kom och tog bilder!

Rise and Shine!

Uppe tidigt idag. Ska rida ut med Marianne så ska snart sätta mig på cykeln och trampa iväg till stallet. Det börjar bli lite kallare väder nu kan jag säga. Det är bara 9 plusgrader nu och jag funderar faktiskt på att sätta på mig min vinterjacka! Fy va kallt det är.


God Morgon!

Uppe med tuppen! Ska iväg till stallet snart och rida ut med Moa. Sista turen innan det blir ridläger för hästarna och det betyder att jag inte kommer att rida henne fören på fredag.


Stallet nästa.

Om en timme kommer jag vara i stallet! Ska cykla dit snart och rida ut med Malin.


Ridning!

Idag är det stallet som gäller! Har inte ridit sen midsommar! Helt sjukt men nu är det dags igen. Fast tyvärr är det inte på Cassie utan på Pilot. En av ridskolehästarna som ska inskolas under sommaren. I morgon ska jag också ha Pilot och nästa helg ska jag ha Jaték.

När jag kommer hem igen ska jag plugga körkort och läsa bok. Bara ta det lugnt helt enkelt.


Gissa vilken plats?


Någon som redan vet vart jag har varit?


Nu måste några veta ;)


Den berömda galoppbacken


Den berömda hoppstocken











Nu undrar nog ni varför jag har strosat runt i Norr Amsbergskogarna? Det var nämligen min tur att kolla hästarna igår och då tog jag mig tiden till att ta en promenad i skogarna också. Det var lite kul att se skogen från ett annat ställe än hästryggen. Gick först runt berget, sedan in i skogen och till ”sandtaget” bredvid motorstadion, sen till sandtaget där vi brukar låta hästarna få skitta upp för, sen gick jag till hoppterrängbanan och fick en idé att försöka fixa till hindrena lite. Vi bygger aldrig om dem eller förbättrar dem när vi rider ut och nu hade jag ju ingen häst med mig så då passade jag på. Ganska nöjd faktiskt! Hoppas flera ryttare uppskattar det jag gjort.

Men efter den långa promenaden och allt fixande med hindrena, hade jag ingen ork att gå tillbaka så jag ringde pappa som så snällt kom och hämtade mig på motorstadiovägen mellan skogen och berget.


Trip Down Memorylane

Jag har varit fodervärd på Cassiopeia i två och ett halvt år. Det har varit fantastiska år och dagar men också jobbiga, svåra och tuffa. Men under dessa år har jag ändå valt att inte ha en så nära relation med henne. Jag har valt att hålla mig på avstånd och inte ens säga hur mycket jag tycker om henne i mitt huvud. Jag har valt att göra så för att inte bli sårad, då jag ofta har hört under åren att hon ska bli till salu eller slaktas. Jag har valt att inte bli sårad.

Men för några månader sedan gjorde jag ett nytt val. Jag gjorde valet att äntligen erkänna hur mycket jag älskar den här hästen. Det har gjort att jag trivs i stallet ännu mer och bara vill vara där mer och mer. Men samtidigt får jag nu tårar i ögonen så fort jag tänker tanken att hon kanske ska försvinna från mig. Jag har hört det jämt och ständigt i över två år men det är först nu som jag verkligen är rädd för att det kan hända på riktigt. Förut tänkte jag antingen jamen va bra, då får jag prova en annan häst eller så har jag tänkt att jaja, jag har hört det där förut men inget kommer att hända så hon blir väl kvar, gör inte mig något. Jag brydde mig men inte lika mycket. Men nu, nu när jag har erkänt mina ”känslor” och det har varit lugnt och fridfullt i några månader och allt har rullat på, då får man höra det där igen. Att hon kanske ska säljas eller i värsta fall slaktas. Jag klarar inte av det längre. Hon betyder för mycket. Inte nu när hon blivit så mycket bättre. Skulle de göra sig av med henne borde de ha gjort det för länge sedan.

Jag kommer ihåg första gången jag såg henne. Amanda och Susanne (tror hon stavas så) hade henne på prov som privathäst i samma stall som ridskolan. Jag var fodervärd på Noppe på den tiden och Cassie fick då för sig att prova alla boxa, däribland Noppes. Amanda och Susanne tröttnade fort på henne och ville inte köpa henne men då tog ridskolan istället henne på prov. Ägaren som hade Cassie ville bli av med henne så det slutade med att hon gav bort Cassie till oss. Ja, eftersom det är lag på att man inte får ge bort djur så fick vi lov att köpa henne för någon krona men inte mer.

Hon var en riktigt envis häst som inte ville göra som ryttarna ville. Hon kunde knappt galoppera och var till och från halt. Hon sparkades och hög mot alla som kom i närheten av henne i boxen. Öronen bakåt så fort någon kollade på henne och hon var inte stark alls i bakbenen. Idag har hon kommit mycket längre. Hon sparkas och bits inte, hon kan galoppera utan problem. Hon är snäll, har ett bättre psyke och jag älskar henne så otroligt mycket. Var det kärlek vid första ögonkastet, inte riktigt, men nu skulle jag inte klara mig utan henne. Hon har faktiskt varit där för mig när jag behövt henne. Hon har varit min tillflykt och fristad när jag inte vetat vart jag ska ta vägen. Hon är hård, ibland sur och inte precis den mest "männskliga" hästen men hon har lärt mig så mycket, och jag har lärt henne en massa saker.

Vi har växt tillsammans. Vägen har varit svår, krokig, tuff, ibland känts meningslös och ödeläggsen men bandet mellan oss har blivit starkare och starkare och jag är rädd för att bandet nu är så starkt att det inte kommer att bli enkelt att eventuellt klippa sönder det.

Hoppas det inte stämmer. Inte än.


Stalltänst igen.

Idag hade jag stalltjänst och det blev ett impulsridpass på Lady i sista gruppen. Vi hoppade, förvisso väldigt låga hinder men det var kul ändå. Jag är inte riktigt nöjd med hur det gick men en sak som jag ändå är glad över att jag lyckades med var att få Lady relativt lugn och inramad.

För övrigt var stalltjänsten väldigt lugn och tyst. Cassie, Lady och Wagner var extra trötta idag och la sig ned i sina boxar fast det var barn som pratade högt och gick omkring och bara var tvugna att kolla på dem. Tur att jag valde att ta in dem vid tre tiden då de fick en timme på sig att vila innan lektionerna började. Fick några bilder på min älskling när hon låg ned i boxen. Ser henne nästan aldrig göra detta så jag blev väldigt förvånad när hon valde att göra det fast det var många runt om kring. Hon är inte så stabil i psyket att hon brukar vara lugn i situationer med många människor och därför blev jag paff när hon ändå kände sig så bekväm att lägga sig ned. Det ger kanske ett kvitto på mitt arbete med henne och att hon mer och mer blir bättre i psyket.







Älsklingen!! <3


Fodervärdshoppningen på avslutningen

Per Nordin från ridklubben filmade när vi hoppade och här är en liten del av hoppningen. Tack Per!


Stalltjänst i regn

Är tillbaka från en stalltjänst som innehöll regn och blåst men det var helt okej ändå.


Johanna som är fodervärd på Noppe (syns på bilden) vet exakt vart man ska klia på honom för att han ska tycka det är skönt och börja klia på den personen som står framför honom (detta fall Wilma Ek). Roligt beteende.


Om ingen står framför honom när någon kliar på honom, börjar han istället rycka men huvudet i luften.


Amanda som rider i grupp 3 på tisdagar har målat två hästar på vägen in till sadelkammaren. Hon är bara 13 år gammal och är hur duktig som helst på att måla. Hennes mamma (syns på bilden) stod idag och målade i det Amanda hade skissat.


Cassie skulle ha gått lektion i första gruppen men hon som skulle ha ridit henne kom inte. Tur för Cassie, annars hade hon behövt gå ut i regnet. Istället fick jag mysa med henne!



Jag var lite osmart och glömde min jacka på Charlottes kontor. Glömde bort den och stängde dörren. Dörren låser sig varje gång man stänger den och man behöver en speciell "nyckel" för att komma in där vilket jag inte har. Charlotte hade åkt och Monica som också har nyckel in var ute på ridbanan. Så jag får lov att vänta tills i morgon. Dumma jag.







Tredje gruppen fick mycket vatten på sig men de körde working equitation bra ändå.

Working equitation - I Working Equitation, liksom i dressyren, betonas samspelet mellan häst och ryttare, att rida noggranna vägar med god lydnad. Grenen består av tre delmoment. Dessa moment är dressyr, teknik och speed. Det gäller att ta sig runt en bana samtidigt som man ska utföra vissa uppgifter till häst. Det kan till exempel vara att flytta en mugg från en stolpe till en annan.


Tidigare inlägg
RSS 2.0