Klockan är 3 på natten och Elizabeth Gilbert ligger på badrumsgolvet och gråter. Hon är drygt trettio, hon är gift, har ett hus utanför stan, ett framgångsrikt jobb och försöker få barn - men hon är inte lycklig. En slitsam skilsmässa, en depression och en turbulent kärleksaffär senare bestämmer hon sig för att ta en "time-out". För att på allvar ge sig själv tid och utrymme för att finna sin livsväg bestämmer hon sig för att själv ge sig ut på en lång resa under nästan ett år. I den här boken får vi följa med på hennes reseäventyr. Hon börjar i Italien där hon lär sig konsten att njuta, i Indien konsten att nå sinnesro och i Indonesien hitta balans.



Jag hade höga förväntningar på denna historia eftersom jag hört sådana bra saker om den. Visste också innan jag började läsa boken att det nyligen hade kommit ut en film med Julia Roberts baserad på Elizabeths sanna historia vilket gjorde att jag ville läsa boken ännu mer så jag sedan kunde se filmen.  Men oj vad jobbig den var. Det var mycket onödigt trams med. Kanske betyder mycket för Elizabeth med sånt kan göra det svårt för en utomstående och läsare att förstå innebörden och meningen med. Boken är nog mer riktad åt en äldre åldersgrupp. Boken passar väldigt bra för människor som söker inspiration och som söker efter en förändring i sina liv. En feel good story som kan få en att se saker från en annan synvinkel. Skulle jag ta chansen om jag fick frågan att läsa om den? Troligtvis inte i min ålder, men om 20 år kanske jag svarar ja.

Betyg 2 av 5.

Beställde ett par snygga skor från Nelly för några dagar sedan och nu har de äntligen kommit!

Hostattackerna är det första tecknet på att Zoey håller på att bli något annat än en vanlig high school-tjej. Det andra tecknet är att en död kille står och väntar vid hennes skåp i skolan. Hans uppgift är att leta upp blivande vampyrer och märka dem med en månskära i pannan (vilket gör att alla vet att man är en vampyr). För att överleva förändringen måste man genast lämna sitt vanliga liv, sina vänner och sin familj och ta sig till ett Nattens hus.



Läste ut denna bok för två veckor sedan och tänkte nu dela med mig om vad jag tycket om den. Till och börja med är det en bok i serier och mer riktad till tonåringar. Det finns sex böcker nu men det ska komma en sjunde bok snart. Är man en vampyrälskare så är det här en bok för dig! Personer som tycker om Twilight-böckerna/filmerna tycker förmodligen om den här serien också. Boken är lättlast fast kan kännas trög och svår att komma in i beroende vad man har för uppfattning om vampyrer innan. Det är ungefär 350 sidor och det var först på sidan 200 som jag började tycka om storyn och karaktärerna. I det stora hela var boken okej. Tillräckligt bra för att jag ska läsa bok nummer två inom kort men jag är inte fastlimmad till boken av iver att läsa mer.

Betyg 3 av 5

I går kväll kom jag hem efter att tillsammans med min syster vart i stugan som ligger i Äppelbo. Det var väldigt skönt att bege sig till en plats där inge elektricitet finns. Det är under sådana förhållanden man äntligen hinner med att gosa ner sig i en solstol, läsa en riktigt bra bok och bara koppla av!

Men nu är jag tillbaka i civilisationen och idag började jag dagen tidigt. Det var lite jobbigt att ta sig upp ur sängen klockan åtta på morgonen men jag var tvungen eftersom jag skulle rida ut tillsammans med Marianne. Var väldigt trött i kroppen när jag tog cykeln och drog iväg till stallet men när jag väl var i stallet blev jag mycket piggare. Hade inte sett Cassie på tre dagar så jag blev verkligen glad och taggad på att rida när jag såg henne. Efter ridturen stod jag och pysslade om henne i säkert en timme. När jag var klar med henne var hon faktiskt ganska vit och fin, men en häst är ju häst, så självklart rullade hon sig i lera/gräs/ jord när hon kom ut.  

Förutom min tidiga tur till stallet har jag inte gjort mycket. Läst i en bok som jag började på igår, pluggat lite teori till körkortet och kollat på en jävligt dålig film tillsammans med Anna. Den var verkligen hur dålig som helst. Den heter ”How Do You Know” och det finns faktiskt några bra skådespelare i filmen men inte ens dom kunde lyfta storyn. Det är två timmar av mitt liv jag aldrig kommer få tillbaka. Ni som ändå är intresserade kan se trailern här. Men jag lovar, det är 3 minuter ni aldrig får tillbaka!




OBS! SE EJ FILMEN!

Idag ska min kära gumma sättas igång! Efter en månad i en smaskig grönväxt hage ska hästen som jag älskar äntligen få den trevliga uppgiften att jobba tillsammans med mig igen. Jag har redan lovat mig själv att den här gången ska det inte bli några problem med att sätta igång henne! Tidigare år har det inte gått så bra då hon vid igångsättningen har försökt sparka, bita och komma undan att arbeta igen. Hon har förmodligen fått känna på friheten för länge så hon fått tanken att hon inte behöver arbeta igen.  Men det här året tror jag kommer bli annorlunda. Om ni har följt min och Cassies resa har ni säkert märkt att det har gått otroligt bra det senaste halvåret och jag hoppas och tror att det kommer att fortsätta gå bra.

Så om en timme ska jag bege mig till stallet och rida ut med Amanda och Johanna. Det kommer bli kanonkul!


Hehe, diggare hur Cassie ser ut!

Vilket mysigt väder vi har idag. Jag kanske låter lite som Ernst nu men jag tycker faktiskt att det är mysigt. Idag hoppas jag att regnet håller i sig. Så man kan kura ned sig vid tv:n och se en film. Äta godis och slippa göra en massa saker. Bara vara och njuta! Kanske läsa en bok, gå runt i mysiga sovkläder och inte bry sig om hur mycket klockan är eller undra vad man ska hitta på. Jag säger det igen. Bara vara och njuta!

Gör som jag! Mys idag!

Idag har jag tagit mig friheten och kollat på filmen Soul Surfer. En otroligt bra film. Tror jag fick tårar i ögonen minst tre gånger. Mycket känslosam historia. Speciellt när man fick veta att det är baserat på en verklig historia. SE DEN!

Igår hade jag en dag tillsammans med min syster Anna. Vi var på Kupolen, Ica Maxi och hade kul. Jag hittade några böcker på Ica Maxi som jag velat köpa. De kostade bara 39:- var vilket jag ser som ett fynd då samma böcker kostade typ 80:-inne på Bokia på Kupolen.  



En dag - David Nicholls
15 juli 1988. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitetet. Dagen efter måste de gå skilda vägar.Men var kommer de vara den 15 juli året därpå? Och alla år som följer?

Mitt nya jag - Sophia Kinsella
När Lexi vaknar upp en morgon befinner hon sig på sjukhus efter en bilolycka. Hon tror att året är 2004 och att hon är 25 år gammal med sneda tänder och ett katastrofalt kärleksliv. Men, egentligen är det år 2007 och hon är 28 år. Hennes tänder är raka, hon är chef på avdelningen hon tidigare arbetade på - och hon är gift. Med en snygg miljonär. Vad har hon gjort för att få alla sina drömmar uppfyllda? Hon tror inte att det är sant, särskilt inte när hon får se sitt vackra hem. Men när hon lär sig mer om sitt nya, perfekta, liv upptäcker hon mindre smickrande saker om sig själv. Som att alla hennes tidigare vänner hatar henne och att en rival vill åt hennes jobb. Och sen dyker det upp en ovårdad men sexig man och avslöjar en chockerande hemlighet ... Vad har hon råkat ut för? Kommer hon någonsin att komma ihåg vad hon gjort? Och vad kommer att hända om hon verkligen gör det?

Flickan från tjugotalet - Sophia Kinsella
Lara har alltid haft en väldigt livfull fantasi. Men nu börjar även hon undra om hon kanske håller på att bli galen. Normala kvinnor hemsöks väl inte av spöken? Men, Lara har fått besök av sin gamla döda släkting tant Sadie - i form av en ung, rättfram Charlestondansande kvinna. Sadie vill ha hjälp att hitta ett försvunnet halsband, utan det kan hon inte lämna jordelivet. Lara har alldeles redan fullt av egna problem - utan döda släktingar - hennes bästa vän och affärskompanjon har rymt och hon har precis blivit lämnad av sin pojkvän. Men när Lara umgås med Sadie händer det spännande och ovanliga saker, Sadie kanske till och med är lösningen på några av hennes problem? Kan två kvinnor från helt olika tider och dimensioner bli vänner, och till och med lära sig något om och av varandra?

Sommaren i Mamarrosa - Monica Ali (den här boken var inte på min lista av böcker jag ville köpa men den verkade ganska bra så jag köpte den också)
I den lilla byn Mamarrosa i Alentejo i Portugal drömmer den vackra Teresa om att resa ut i världen, allra helst till London. Hon har ännu inte fyllt tjugo och det är meningen att hon ska gifta sig med någon lämplig ung man från orten. Familjen Potts kommer från England och har slagit sig ner i Mamarrosa för att livet flyter så stilla där. Men både mor och dotter är rastlösa, och tillvaron blir inte enklare när deras landsman, författaren Stanton, skapar förvirring i deras liv. Alla, såväl inflyttade som infödda, gamla som unga, går och väntar på att det ska hända något i Mamarrosa, och på olika sätt knyts deras öden samman.

Förutom att jag ska läsa en trevlig bok idag så ska jag också göra annat. Här är min lista för dagens måsten.

·         Övningsköra
·         Plugga lite till körkortet
·         Springa med Friskis&Svettis igen!

Sitter just nu och kollar på nya avsnitt av "Sommar med Ernst". Gillar faktiskt honom starkt! Störtskön gubbe helt enkelt. Gillar melodin som är i introt av programmet också! Det kan bara inte bli tokigt med Ernst! Klippet jag hittade på youtube är inspelat för 2-3 år sedan så det är inte riktigt samma grej men jag diggar det ändå!

Just nu sitter jag och tittar på LA Ink samtidigt som jag dricker te och äter ost. LA Ink är en otroligt bra serie! Älskar tatueringar och jag hoppas att jag någon gång i mitt liv får tillräckligt mycket mod till att skaffa mig en egen tatuering. Men just nu får det räcka med att måla naglarna i olika färger.



Idag var jag ut på en joggingtur också! Det var meningen att det bara skulle bli en kort vända runt sportfältet för att se hur området såg ut efter DC men jag fortsatte längre och längre och tillslut befann jag mig vid stan. När jag kom hem gick jag direkt in på internet och till en sida där man kan mäta sträckor man har sprungit. Visar sig att jag sprang 6,5 km. Så mycket för min korta runda! ;)

Idag är det stallet som gäller! Har inte ridit sen midsommar! Helt sjukt men nu är det dags igen. Fast tyvärr är det inte på Cassie utan på Pilot. En av ridskolehästarna som ska inskolas under sommaren. I morgon ska jag också ha Pilot och nästa helg ska jag ha Jaték.

När jag kommer hem igen ska jag plugga körkort och läsa bok. Bara ta det lugnt helt enkelt.

Yesterday I walked by the river
Today I walk with the river

Sitter just i denna stund och lyssnar på härlig musik av Andreas Johnson. Hans musik känns så genuin och äkta!

Det regnar ute men det spelar ingen roll. Har en del grejer att göra ändå. Ska först till elgiganten och lämna in min Ipod på lagning.. Inte glad för det. Har väldiga problem att både cykla, gå och springa utan musik i öronen nu mera vilket kommer att bli en utmaning utan min Ipod. Men förhoppningsvis ska min Ipod inte krångla mer efter detta. På eftermiddagen ska jag vara med Mina och på kvällen planerar jag att plugga till körkortet.

Är så lycklig just nu!

Jag känner att jag har världens bästa liv just nu! Har precis kommit hem från ett avslutat pass med friskis&svettis. Hade ingen aning om vad som väntade när jag var påväg dit. Visste bara att passet skulle starta i Melsta. När jag kommer fram med min cykel står det två ledare och två, till synen, väldigt vältränade män. Jag blev väldigt tveksam och undrade om jag verkligen skulle gå fram. Tillslut tog jag mod till mig och gick fram och sa försiktigt ”Hejsan, är det här det är springning med friskis&svettis?” Glatt sa tjejledaren ”Jaa! Trevligt att du kunde komma. Alltid trevligt med nya människor!”

Precis innan vi skulle börja passet säger tjejledaren ”Jaha hörni! Då var det jämn vecka vilket betyder distans! Är ni redo för en mil?” Jag blev helt stum och jag kände att hjärtat slog snabbare. I mitt huvud började en vild diskussion. Tankar som VA! Det fixar jag aldrig tillsammans med de här biffarna. Ska jag dra mig ur? Kommer de få dras med mig som en börda på deras axlar? Har jag konditionen för det här? Vad händer om jag måste stanna? Tillslut tänker jag att nej det här pallar inte jag. Det är lika bra att ge upp innan och låta de starka killarna få hålla sitt tempo utan mig som börda. Men då säger ena killen ”Gud va jobbigt det ska bli, skulle gärna vilja dra mig ur redan nu.” Då tänkte jag att ja! vad bra, vi gör det tillsammans. Men han sa tätt efter ” Men man kan ju inte dra sig ur innan man ens har börjat!” Det var som att han hade läst mina tankar och genom sina ord försökte övertala mig. Med eller utan tankeläsare så var det kloka ord han sa och det gjorde att den heta debatten i mitt huvud stannade av och istället kom tanken att ja, jag måste ju prova i alla fall. Och så bar det av.

Jag följde med utan problem och behövde inte stanna en ända gång. Det var faktiskt en av de till synen vältränade killarna som var tvungen att stanna gruppen 2 gånger. Vi sprang hela vägen ned till Röda vägen vid Kupolen. Ner till Ringen och Kvarnsveden, sedan tillbaka till Melsta.

Jag är så nöjd och glad över min prestation idag! Det ger ett kvitto på att det man gjort det senaste året inom träning har varit positivt och bra! När vi kom tillbaka gick min puls ned otroligt snabbt och jag kunde andas normalt inom en minut. Samma kille som sa de kloka orden innan vi började passet sa då åt mig ”Vad mycket energi du ser ut att ha kvar! Du ser inte ens trött ut. Springer du mycket annars?” Lite blygt svarade jag att jag springer väl någon gång då och då runt älven. Efter den försiktiga meningen tog jag direkt mod till mig och sa ”Jag har aldrig sprungit så här långt på en och samma gång och jag är väldigt stolt över mig själv just nu för att jag gjort det. Jag har ju gått ned 17 kilo det senaste året.” Deras ögon spärrades upp och samma kille svarade då ”Oj,oj,oj! Det syns inte att du har varit stor. Vad satt dom kilona? Du ser ju ut som en riktig distanslöperska!” Åå vad glad jag blev över de orden! Blev full av glädje i hela kroppen och ett brett leende kom upp på mina läppar.

Stannade och pratade med gruppen i säkert 45 minuter och på vägen hem var jag så lycklig och glad. Jag bär fortfarande ett stort leende på läpparna och känner att jag är redo för vad som helst! Sådan härlig känsla!

Kommer förmodligen inte vara aktiv på bloggen på en vecka. Ska på riskettan på fredag förmiddag sen ska jag till Växjö på fredag eftermiddag och kommer hem på söndag kväll. På måndagen till troligtvis onsdagen kommer jag befinna mig i Saxehammar och under alla dessa dagra kommer det vara svårt att ha tillgång till dator. Men får jag tillgång till dator kommer jag såklart uppdatera!  

Idag har varit en händelserik dag! Istället för att skriva ett långt inlägg tänker jag istället punkta upp vad jag har gjort.

·         Handlat mat
·         Bakat två äppelpajer
·         Varit hos tandläkaren
·         Varit på körskolan och skaffat mina teoriböcker
·         Städat i stallet
·         Lagat mat till familjen
·         Pluggat teori till körkortet
·         Småstädat

Är väldigt nöjd över de saker jag har gjort idag. Önskar dock att jag hade kunnat hinna med och tränat lite men det kommer en dag i morgon också!

I morgon ska jag fortsätta städningen i stallet och sen ska jag till tågstationen och hämta ut mina tågbiljetter som jag kommer använda för att ta mig hem från Växjö. Jag ska nämligen åka dit och hälsa på mamma tillsammans med Anna men jag åker hem tidigare. Sen är det Dalecarlia Cup! Längtar faktiskt! Det är en sådan nostalgikänsla över Dalecarlia för mig och även fast jag inte spelar fortboll längre tycker jag att det är jättekul att bara gå omkring på sportfältet under den veckan och kolla.

Idag vaknade jag klockan två på dagen! Blev faktiskt lite besviken över att jag hade sovit bort halva dagen men jag behövde det nog.

Igår var jag med Agnes. Vi spelade kort och åt god mat. Det blev köpt thaimat, utan ris för jag tyckte inte det behövdes eftersom det blev mycket mat ändå och som efterrätt fick jag rabarberpaj. Goa grejer!

Peace & Love är över. När jag åkte till gymmet idag fick jag se hur Borlänge såg ut utan alla människorna. Men det kändes inte tomt. Det fanns hur mycket skräp som helst, överallt! Det luktar inte så trevligt på alla ställen. Som tur är finns det medhjälpare som är snälla och städar upp all skit. Min pappa är en av dem. Gör han det friviligt? Nja, inte direkt. Han fick ett band till P&L för att han sa att han kunde hjälpa till med städningen efter festivalen. Efter hand första dag sa han ” ALDRIG IGEN!”.

I morgon ska jag först till min körskola och få mina böcker. Sedan ska jag till tandläkaren och efter det ska jag iväg på städdag i stallet. Det blir mitt tredje år som jag är med på städdagen i stallet. Första gången var faktiskt rolig. Solen värmde och vi lekte samtidigt som vi städade. Föra året var inte lika kul. Det regnade och vi var tvungna att mocka hagarna i geggan. Jag lyckades välta en skottkära full med hästskit och jag skrev av ilska x antal gånger. I slutet av dagen var jag väldigt frustrerad och irriterad. Tror det var första gången de andra fodervärdarna såg mig arg och irriterad. När jag tänker tillbaka till det nu så skrattar jag bara. Att jag kunde bli så arg och frustrerad på något jag vet måste göras och som jag vet inte blir bättre av att jag blir arg. Har redan bestämt mig för att det inte ska bli lika jobbigt som föra året. Därför har jag nu planerat en överraskning till fodervärdarna och Charlotte!

Fast gråa moln omger Borlänge så sitter jag och njuter! Jag har nämligen sprungit runt älven, duschat och gjort mig en supergod smoothie! Hur god som helst! Är nöjd över vad jag gjort idag och nu ska jag vila tills jag ska till Agnes om en timme och ha kul!


Skål!

Nu undrar nog ni varför jag har strosat runt i Norr Amsbergskogarna? Det var nämligen min tur att kolla hästarna igår och då tog jag mig tiden till att ta en promenad i skogarna också. Det var lite kul att se skogen från ett annat ställe än hästryggen. Gick först runt berget, sedan in i skogen och till ”sandtaget” bredvid motorstadion, sen till sandtaget där vi brukar låta hästarna få skitta upp för, sen gick jag till hoppterrängbanan och fick en idé att försöka fixa till hindrena lite. Vi bygger aldrig om dem eller förbättrar dem när vi rider ut och nu hade jag ju ingen häst med mig så då passade jag på. Ganska nöjd faktiskt! Hoppas flera ryttare uppskattar det jag gjort.

Men efter den långa promenaden och allt fixande med hindrena, hade jag ingen ork att gå tillbaka så jag ringde pappa som så snällt kom och hämtade mig på motorstadiovägen mellan skogen och berget.