Dressyrträning

Igår red jag Cassie på banan. Hon gick fint i det stora hela men när hon blev för trött började hon skjuta ut vänstra bogen och vägrade gå på böjt spår i höger varv. Blev ett då ett tufft pass med att försöka styra upp det. Efter mycket om och men, plus hjälp från min fantastiska ridlärare Charlotte så blev det bra. Då gick hon kanon snyggt. Om jag skulle sätta ett betyg på hur det gick av 5 möjliga poäng skulle jag ge 4 poäng. Hon gick som sagt snyggt i slutet men vägen dit var lång och hon och jag kom inte hundraprocentligt överrens från start.  








Fotograf - Agnes Österberg


Eftermiddagen

Ska snart åka till stallet och ha stalltjänst. Ska bli spännande och se hur eleverna är efter deras långa uppehåll från ridningen. Hoppas de är glada och vill göra så mycket som möjligt i stallet! Det är alltid roligast att ha stalltjänst när eleverna är engagerade och vill vara där till 100%. Kommer vara själv först eftersom Marianne blir sen men det löser sig nog.

Jag kommer först åka förbi tågstationen och köpa mig en sallad där. Deras sallader är så otroligt goda!! Fast de kostar typ 80 kr är det sååå värt det.


Fodervärdslektion

Jag har varit tillbaka i stallet i snart två veckor nu och det känns otroligt bra att vara tillbaka! Men jag har inte hunnit rida, förrän idag!

Det är väldigt överväldigande att sätta sig på en häst när man inte vart i den sitsen (otroligt roligt) på 6 veckor. Att försöka ha samma teknik som då och komma ihåg alla smågrejer som att sitta rakt, ha burna händer och hälarna nedtrampade. Man kan nog säga att det inte var så enkelt för mig så all heder åt Cassie som är i ungefär samma stadium som jag p.g.a. hennes halta de senaste veckorna men gjorde ett underbart jobb.

Banan var hård så det blev ingen galopp. Det blev istället mer fokus på ställningar i raka och i böjda spår. Det gick väldigt fint i höger varv men i vänster var både hon och jag i obalans och det löste aldrig sig riktigt.

Imorgon blir det förmodligen sandtaget med Cassie en sista gång innan snön faller.

Har insläpp i morgon och då har jag tänkt ta med mig kameran så ni får se hur det går till från att jag anländer till stallet till jag släcker lampan och säger godnatt till hästarna. Kanske inte så otroligt spännande men det är en del av min vardag.


Vinnarna i KM



Denise, Elin och Johanna som kom 3:a, 2:a och 1:a gjorde ett segervarv efte prisutdelningen!

KM

Bilder från KM dressyren

 
























Avantasia "Ava"

Hejsan!

I ett tidigare inlägg nämnde jag att en ny häst hade kommit på prov på klubben. Detta stämmer och jag tycker om henne väldigt mycket. Hon är väldigt söt och snäll, så även om hon ser ut som en mindre variant av Cassie är hon långt ifrån den personligheten hittills. MEN vi får inte glömma att hon bara är på prov och att hon kanske inte har visat sina dåliga sidor än.

Jag kan ändå ta upp lite fakta om henne. Jag är inte hundra procent säker på allt men det är på ett ungefär.
Hon kommer från Linköping och är 8 år. Hon är delvis arab vad jag har hört men jag tycker att hon ser ut som en welsh. Hon är 1,48cm i mankhöjd. Eftersom att hon är en arab är hon väldigt stark MEN detta har inte testats ännu, utan Charlotte ska rida på henne under veckan.

Jag har tagit några bilder på henne så alla som är lite nyfikna kan gotta sig med de här bilderna.








Mycket och kanske lite till...

Mjo, idag har jag lite blandade känslor. Det är väldigt mycket just nu. Jag gråter mer än någonsin, jag har mindre energi än någonsin. Jag tycker inte om att skriva jobbiga saker på min blogg men jag är lite tvungen, annars får jag aldrig ut mina känslor i ord.  

I stallet trodde jag att saker skulle förändras när den nya hästen (som ska vara på prov) kom. Jag trodde att alla skulle bli mera glada eftersom att det hände något nytt, men istället blir det mer snack bakom ryggen på varandra och mer tysthet. Åååh, jag klarar inte av det!! Jag förstår inte varför vi inte kan prata öppet. Om någon fodervärd har en idé eller ska göra något som rör alla fodervärdarna borde det vara så enkelt att alla ska få veta det samtidigt och på rätt sätt. Jag hatar att åka till stallet glad och lycklig med förhoppningar om att allt är som det ska och sedan bli besviken av att någon kommer med en jobbig situation eller en idé som gör mig nervös och rädd för min framtid som fodervärd. Det är verkligen jättejobbigt i stallet nu. Den ända saken som får mig att må bra där är min otroligt duktiga häst som ser när jag behöver tröst. Då är hon inte lika jävlig utan följer med mig vart jag än går. Det är verkligen hur mysigt som helst. Jag kan inte förstå att jag bara för en dag sedan sa att jag kanske kan byta bort henne. Nej, det skulle jag aldrig kunna klara av.

Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Jag borde säga något men jag förblir tyst.



Den här låten är kopplad till texten.


Trocadero "Trolle"

Så, nu känns allt mycket bättre. Nu mår du bättre där du befinner dig, du är älskad och väl omhändertagen av personer som vill ha dig. Efter många år av hårt slit förtjänar du att vila sista delen av ditt liv. Du ska inte behöva vara snäll och tålmodig med barn utan bara få springa runt i hagen och ta det lugnt som gamlingar ska göra. Du mår bra, du mår bra nu.

1993 föddes han (samma år som jag). Han är importerad från Irland men han kom till oss på ridskolan på senvintern 2003. Han är lite små ängslig för rampen och hindren som ligger på kortsidan. Han gillar inte att hoppa så mycket men å andra sidan tycker han mycket om att vara i skogen. Där är han inte rädd för någonting. Han är en väldigt härlig dressyr häst och även fast han är lite äldre än de andra hästarna på ridskolan syns det sällan. Han är den perfekta längden, 146 cm, och är en väldigt smart häst. 

Jag har varit med om många roliga händelser med den här gamla killen och det är lite tungt att se honom lämna stallet. Han har liksom alltid varit där. Han förmedlade en härlig känsla och var väldigt tålmodig med barnen. Ja, han är en toppenhäst och jag är verkligen glad för hans skull. Han får äntligen lämna det vanliga stallet och bli privatägd. Jag tror att han bär mycket av ridklubbens historia för många. Det kommer att kännas lite konstigt men när jag tittar mitt i mot min box, tittar in där han borde stå, kommer jag inte gråta eller bli nerstämd, jag kommer att le och vara glad för hans skull. Våran trollebolle!









Nyare inlägg
RSS 2.0