Under denna vecka och förra veckan har det varit ett jobbigt väder i Sverige men också i Norge. Jag läste nyss en artikel om hur blixtrarna i Norge hade fördärvat träd, hus och även djur. Två hästar som befann sig i en hage hade försökt skydda sig från blixtnedslagen i sin hage i närheten av ett träd. Hästarna som var sto och fölunge stod så nära varandra och blev träffade av en blixt. De dog omedelbart.

Ussh vad hemskt. Tänk om det hade hänt någon utan hästarna i Norr Amsberg, eller Emma och mig. Vi tog beslutet att ta in hästarna från hagen mitt under ett blixt och åskoväder i torsdags förra veckan och vi kunde ha blivit träffade. Hästarna ville inte röra sig en centimeter och vi fick lov att locka dem två och två med havre. Vi blev väldigt blöta och vi måste ha sätt roliga ut när vi fick idén om att vi skulle hålla oss så nära marken som möjligt eftersom Emma hade hört att blixten slår ned på det som är högst. Vi böjde på knäna och gick med ryggarna som högsta punkt. Vi såg nog ut som små kärringar som försökte hitta sin käpp på marken. Vi hade grimskaften och havrebunke i högsta hug samtidigt som vi skulle gå i snabb takt i den ställningen vi var i. Svårt att beskriva hur det såg ut men ja, roligt var det.

Men tänk på hur enkelt det egentligen kan vara att bli träffad av blixten. På bara en sekund kan man gå från att skratta så man inte kan andas i en hage till att ligga där på marken, troligtvis död för att blixten oturligt nog bestämde sig för att slå ned just på den platsen man stod på. Sjukt egentligen.