Att vara eller inte vara, det är frågan!
Under Peace and Love såg jag många människor med många olika personligheter och klädstilar. Eftersom jag hade fullt upp med att hinna till alla konserter i tid hann jag inte registrera alla ”typer” av personer. Med ”typer” menar jag de kategorier som samhället har placerat olika personer med speciella karaktäristiska drag i. Med andra ord, generalisation. Fjortisar, emos, skinheads, streat, gangsters, metrosexuella… listan är oändlig. Jag gillar inte den generalisation som samhället, vi människor, har skapat. För vi är alla unika.
Jag började tänkte över vad jag har för åsikter kring generalisering och kategorisering av personer när jag stod och lyssnade på Hardcore Superstar på P&L. Innan festivalen hade jag inte lyssnat så mycket på rock. Förutom det min syster har tvingat på mig under åren. När jag stod där på stan och lyssnade blev jag positivt överraskad och tänkte oj shit, de är ju faktiskt jävligt bra! Jag började granska mig själv. Där stod jag och lyssnade på rock iklädd blåa jeans och en spetströja. Inte typiskt rockstil precis. Sedan började jag kolla mig omkring på hur de andra människorna som lyssnade såg ut. Många svarta t-shirts med dödskalletryck såg jag och i det stora hela såg folksamlingen ut som ett svart hål. Eyelinern, håret, kläderna, kängorna, allt var svart. Sen kollade jag på mig själv igen och tänkte att här passar jag inte in. Då kom frågan upp i mitt huvud. Måste jag se ut så som majoriteten av dessa människor gör för att kunna få lyssna på den här musiken och bli accepterad för det? Eller är det meningen att jag ska lyssna på pop eftersom jag klär mig som en ”typisk” sådan person skulle? Räknas jag inte som en Hardcore Superstar lyssnare om jag inte går in för det helt och har hela looken?
För när jag sedan berättade för en kompis att jag lyssnade på Sugarplum Fairy, Hardcore Superstar och Dropkick Murphys på P&L så svarade han med att säga ”VA! LYSSNAR DU PÅ DE BANDEN? Det trodde jag inte. Du ser inte ut som en sådan person.” Nehe, hur ska jag se ut då? Måste man vara inpräntad i en ”kategori” och stanna där och bara vara i just en kategori? Det skulle jag aldrig kunna.
Jag passar in i många olika kategorier. Jag kan ses som en fjortis, nörd, hästtjej, popbrud och mycket mer men jag vill inte bli kategoriserad utifrån hur jag ser ut, vilka intryck jag ger vid första mötet. Det finns ingen kategori jag skulle vilja stanna i helhjärtat till 100%. Jag är Emmy, det är det ända jag vet med hundra procent. Jag är ingen kategori, jag är en människa. En individualist med många olika drag som kan likna olika stilar.
Jag är inte glad över att vi kategoriserar varandra i olika grupper. För jag tror att om vi kategoriserar varandra så glömmer vi bort att kolla djupare hos varandra. Vi väljer att hålla oss borta från sådana som inte ser ut som oss själva i smink, hår och kläder. Men tänk, vi kanske missar en helt otrolig vänskap eller kärlek bara på grund av att vi glömde att titta lite djupare, förbi det ytliga.
Ge respekt.
Dagens studentfirande blev en väldig berg och dalbana för mig. Många var på mig om att jag skulle dricka alkohol, röka och snusa. Jag har valt att hålla mig borta från alkohol och tänker aldrig i hela mitt liv röka eller snusa men många gånger under denna kväll kände jag att jag inte blev respekterad för mitt beslut. Vilket fick mig att må dåligt. Självkänslan gick rakt i botten. Oavsätt om man väljer att dricka eller inte så ska man bli respekterad för sitt beslut. Man ska inte trycka upp en 4,5% vol cider i ansiktet på någon som klart och tydligt sagt nej. Jag kan underhålla mig bra utan alkohol men det förstår inte många andra. Det tycker jag är synd. Hur tråkigt är inte det egentligen? Att man behöver alkohol i kroppen för att ha roligt?
Jag har inga som helst problem med de som väljer att dricka alkohol. Jag kan umgås med dem också. Men det blir ju som sagt svårare när de inte respekterar mitt beslut att inte dricka alkohol. För hur skulle det se ut om jag inte respekterade att andra väljer att dricka alkohol? Om jag skulle gå runt och hälla ut deras dricka? De skulle ju bli helt rasande!
Poängen med detta inlägg är att berätta för alla vilsna själar som inte vet var de står i diskussionen kring alkohol. Som tonåring experimenterar man mycket. Det är okej att göra det. Men gör det på ett sätt som du själv tycker passar dig. Drick till exempel inte alkohol för någon annan, eller för att vara ”cool” eller för att alla andra gör det. Utan gör det i så fall för att du tycker det smakar gott. Men framför allt, respektera varandras beslut och lägg mer energi på att ha kul tillsammans oavsett hur mycket alkohol som finns i sällskapets kroppar!
Vad har tekniken gjort med oss människor egentligen?
Idag när jag hade stalltjänst och hjälpte grupp två att mocka så fick jag en chock när flickorna i gruppen började diskutera mobiltelefoner. Det blev en diskussion mellan flickorna om vilken mobil som man skulle ha och vilken som var värd att vänta på. De diskuterade vad den nya Iphone 5 skulle innehålla och om det var värt att vänta på att den skulle komma ut eller om man skulle önska sig en Iphone 4 istället. Hade flickorna vara runt 16 år hade jag inte reagerat alls, men dessa flickor går i ettan.
Jag hade inte någon mobil förrän jag gick i fyran och det tycker jag är en väldigt tidig ålder att få en mobiltelefon. Jag blev överlycklig på julaftonskvällen när jag öppnade en julklapp och upptäckte att jag fått en mobiltelefon. Nu värkar det som att barn (och förresten även vuxna också) ser mobiltelefoner som en självklarhet och att det är något alla har.
Men vad lär vi egentligen våra barn genom att leda dem in i en värld full med tekniska prylar som ska vara bättre än bäst?
Så här såg min första mobiltelefon ut.
Det var inte heller allt länge sedan jag såg en 5åring sitta och leka med en Ipad. Även det var chockande för mig.
