Riktigt goda nyheter!
För ungefär en och en halv månad sedan skickade jag ett mail till Charlotte (fodervärdsansvarig på Norr Amsbergs Ridklubb) om att eventuellt få rida Cassie någon/några gång/gånger när jag kommer hem över jul. Hon svarade mig då att hon skulle höra med Rebecka (som är fodervärd på Cassie nu) om det kunde gå för sig. Jag försökte att inte bygga upp allt för stora förhoppningar för jag vet själv att om jag hade varit fodervärd så skulle inte jag ville ge bort min häst till någon annan. Men i mitt hjärta hoppades jag innerligt att Rebecka skulle gå med på det.
Charlotte skrev till mig att hade jag inte hört från henne inom två veckor så skulle jag påminna henne. Två veckor gick och jag påminde henne precis när tvåveckorsstrecket passerat. Hon svarade mig inte och jag väntade ännu två veckor och skickade sedan ett till mail för att påminna henne. Fortfarande inget svar. Då började jag bli frustrerad. Men jag ville inte minska mina chanser att få tid med Cassie så jag väntade tålmodigt i två veckor till. Precis när jag skulle skicka iväg ett mail till Charlotte för att åter igen påminna henne så får jag ett meddelande som lyder som följer:
Pratar med Rebecka nu och det är helt ok med Cassiopeia. Ni får göra upp sins emellan hur ni gör med dagar. Jag gör iordning ett medryttar avtal på dig som vikarie eller hur jag skriver
Jag fick direkt tårar i ögonen. Jag kommer att återförenas med min älskade gumma! Snart också!!! Självklart kunde jag inte hålla tassarna borta från att snabbt skicka iväg ett facebookmeddelande till Rebecka om att göra upp om vilka dagar jag ska ta Cassie. Tror jag skrev tack minst 5 gånger i samma meddelande. Nu längtar jag så att jag nästan spricker! Jag saknar henne så mycket.
3 år och 6 månader tillsammans
Någon dag kommer du bli min!
Let it be
Föreviga
Fotograferades idag tillsammans med min gumma i Norr Amsbergsskogarna . Anledningen till fotograferingen är att jag börjar känna av att tiden med Cassie håller på att ta slut och jag vill försöka bevara så mycket som möjligt av vår tid tillsammans. Framtiden är ju oskriven så jag vet ju inte om jag kommer få tillbaka henne efter mitt år i England. Gud vad ont det gjorde att skriva det.. Orden är otänkbara.
Men just nu njuter jag av att sitta här vid datorn och bläddra fram och tillbaka mellan bilderna Anna tog på oss idag. Tittar på bilderna och blir lycklig över att hon blivit den hon är med hjälp av mig och att jag har blivit den jag är med hjälp av henne.
Cassie Bassie!
Idag ska min kära gumma sättas igång! Efter en månad i en smaskig grönväxt hage ska hästen som jag älskar äntligen få den trevliga uppgiften att jobba tillsammans med mig igen. Jag har redan lovat mig själv att den här gången ska det inte bli några problem med att sätta igång henne! Tidigare år har det inte gått så bra då hon vid igångsättningen har försökt sparka, bita och komma undan att arbeta igen. Hon har förmodligen fått känna på friheten för länge så hon fått tanken att hon inte behöver arbeta igen. Men det här året tror jag kommer bli annorlunda. Om ni har följt min och Cassies resa har ni säkert märkt att det har gått otroligt bra det senaste halvåret och jag hoppas och tror att det kommer att fortsätta gå bra.
Så om en timme ska jag bege mig till stallet och rida ut med Amanda och Johanna. Det kommer bli kanonkul!
Hehe, diggare hur Cassie ser ut!
Cassiopeia
Igår red jag Cassie på banan och det gick hur bra som helst! Underlaget för dressyrövningar var inte så bra med tanke på hur mycket snö som har brakat ned de senaste två dygnen, men underlaget var perfekt för galopparbete så Cassie fick kämpa hårt med galoppen istället. Hon blev bra svettig kan jag lova!
Planerar att göra samma sak idag igen för Cassie behöver få en kontrollerad galopp som varken är för springig eller för klen. Cassie och jag är nu i ett skede då vi verkligen trivs med varandra. I oktober var i alla fall jag på bristningsgränsen med henne och tappade lusten totalt till att ”fixa” henne genom att verkligen arbeta satmaran då jag red henne. Men nu går det bättre än någonsin. Hon har blivit bättre på så många olika områden och jag vågar faktiskt ta åt mig äran att mitt arbete med henne de senaste månaderna är anledningen.
1. Hon kan nu gå först när vi rider ur
2. Hon sköter sig otroligt bra i boxen
3. Hennes galopp börjar bli bättre
4. Hon lyssnar på mig mer
Jag har så många bra minnen med henne och just nu vill jag inget annat än att fortsätta utvecklas med henne. Hon är ju min lilla satmara. Min gumma! Så fort jag ser henne säger jag alltid ”Heeej gumman!” och hon tittar då alltid upp på mig och blir intresserad av vad jag vill. Det är en otrolig känsla när man väl tänker på det. Jag har varit fodervärld på henne i två år nu och jag hoppas att det blir 1½ år till!
Happy Monday!
Igår fick hästarna komma in vid 14.30 istället för 17.00-18.00 på grund av snön. De stackars hästarna hade inte fått något täcke på sig på morgonen och när jag tog in min söta Cassie darrade hon som jag vet inte vad. Stackare.. Cassie fick ett varmt täcke på sig och något att äta, då blev hon varm igen.
Börjar skolan idag kl 9.45. Ganska skönt att kunna sova lite längre. Nu ska jag äta frukost så ha det så bra!
