Tillsammans med min syster och hennes kompis Elin åkte vi till stugan i Äppelbo i måndags. Anledningen till varför vi åkte till stugan denna gång var inte enbart för att det är avkopplande och allmänt skönt att vara där utan vi hade ett mål med resan. Målet var att förnya och förbättra rummet på nedervåningen. Med målarburkar, penslar, lacknafta och målarbyxor styrde vi mot Busjön sent i måndagskväll. Men trotts att mörkret kom snabbt efter att vi hamnat på plats så började vi ”riva” stället. Vi har slängt ut väldigt många gamla prylar under dessa dagar. Så småningom kommer de att få lämna Äppelboskogarna helt och hållet. (Men tyvärr har vi varken tillräckligt stor båt eller bil för att få med oss allt på en gång.)

Tisdagen gick åt till att måla, måla och åter igen måla. En soffa som var röd har blivit dalablå, en pall har blivit vit och dalablå och alla väggar i första rummet i stugan har nu blivit vita. Det var helt underbart väder att måla i. Förutom det lilla minuset att myggorna och knotten invaderade oss på kvällen vilket gjorde att vi fick avbryta det lilla vi hade kvar att måla. Det finns nämligen inte så mycket plats inomhus, definitivt inte till att vara tre personer som ska ha ytor till att måla olika objekt. Så vi målade mycket ute. Men det mesta hann vi ändå med att göra på tisdagen vilket jag blev väldigt förvånad över. Nog trodde jag vi skulle jobba på bra men inte att det skulle bli klart på en dag!

Så onsdagen blev öppen för mer frihet vilket gjorde att vi tog oss in till Äppelbo och Vansbro och gick runt i olika butiker och loppisar för att finna inredningsprylar till det nya rummet. Vi hittade bland annat en väldigt stor och fin lykta som vi bara var tvungna till och köpa. (Att den är köpt på konsum behöver ju ingen veta!) Det var riktigt varmt inne i stan så det blev även ett besök inne på Håkanssons/Vansbro konditori där glass stod på menyn! När vi var nöjda och glada i magarna åkte vi tillbaka till stugan. Resan tillbaka gick dock inte lika smidigt till som glassen hade slingt ned i magen. Båtmotorn krånglade och vi trodde att det kanske var bensinen som höll på att ta slut. Därför var vi tvungna att åka in till Vansbro igen eftersom Äppelbo inte har OKQ8. När vi kom tillbaka till båten igen så visade det sig att bensinen inte var problemet utan problemet med båtmotorn kvarstod och jag fick ro hela vägen. Det är inte så jättelångt att ro utan det är mest irritationen från att båtmotorn är jävlig som gör att det inte blir så roande att ro (hihi). Tusen tack till all av Astrid Lindgrens många visor som fick tiden ute på vattnet att gå lite snabbare.

Fortsättning följer...