Hemma bäst!

Är så lycklig just nu!

Jag känner att jag har världens bästa liv just nu!
Har precis kommit hem från ett avslutat pass med friskis&svettis. Hade ingen aning om vad som väntade när jag var påväg dit. Visste bara att passet skulle starta i Melsta. När jag kommer fram med min cykel står det två ledare och två, till synen, väldigt vältränade män. Jag blev väldigt tveksam och undrade om jag verkligen skulle gå fram. Tillslut tog jag mod till mig och gick fram och sa försiktigt ”Hejsan, är det här det är springning med friskis&svettis?” Glatt sa tjejledaren ”Jaa! Trevligt att du kunde komma. Alltid trevligt med nya människor!”

Precis innan vi skulle börja passet säger tjejledaren ”Jaha hörni! Då var det jämn vecka vilket betyder distans! Är ni redo för en mil?” Jag blev helt stum och jag kände att hjärtat slog snabbare. I mitt huvud började en vild diskussion. Tankar som VA! Det fixar jag aldrig tillsammans med de här biffarna. Ska jag dra mig ur? Kommer de få dras med mig som en börda på deras axlar? Har jag konditionen för det här? Vad händer om jag måste stanna? Tillslut tänker jag att nej det här pallar inte jag. Det är lika bra att ge upp innan och låta de starka killarna få hålla sitt tempo utan mig som börda. Men då säger ena killen ”Gud va jobbigt det ska bli, skulle gärna vilja dra mig ur redan nu.” Då tänkte jag att ja! vad bra, vi gör det tillsammans. Men han sa tätt efter ” Men man kan ju inte dra sig ur innan man ens har börjat!” Det var som att han hade läst mina tankar och genom sina ord försökte övertala mig. Med eller utan tankeläsare så var det kloka ord han sa och det gjorde att den heta debatten i mitt huvud stannade av och istället kom tanken att ja, jag måste ju prova i alla fall. Och så bar det av.

Jag följde med utan problem och behövde inte stanna en ända gång. Det var faktiskt en av de till synen vältränade killarna som var tvungen att stanna gruppen 2 gånger. Vi sprang hela vägen ned till Röda vägen vid Kupolen. Ner till Ringen och Kvarnsveden, sedan tillbaka till Melsta.

Jag är så nöjd och glad över min prestation idag! Det ger ett kvitto på att det man gjort det senaste året inom träning har varit positivt och bra! När vi kom tillbaka gick min puls ned otroligt snabbt och jag kunde andas normalt inom en minut. Samma kille som sa de kloka orden innan vi började passet sa då åt mig ”Vad mycket energi du ser ut att ha kvar! Du ser inte ens trött ut. Springer du mycket annars?” Lite blygt svarade jag att jag springer väl någon gång då och då runt älven. Efter den försiktiga meningen tog jag direkt mod till mig och sa ”Jag har aldrig sprungit så här långt på en och samma gång och jag är väldigt stolt över mig själv just nu för att jag gjort det. Jag har ju gått ned 17 kilo det senaste året.” Deras ögon spärrades upp och samma kille svarade då ”Oj,oj,oj! Det syns inte att du har varit stor. Vad satt dom kilona? Du ser ju ut som en riktig distanslöperska!” Åå vad glad jag blev över de orden! Blev full av glädje i hela kroppen och ett brett leende kom upp på mina läppar.

Stannade och pratade med gruppen i säkert 45 minuter och på vägen hem var jag så lycklig och glad. Jag bär fortfarande ett stort leende på läpparna och känner att jag är redo för vad som helst! Sådan härlig känsla!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0