Systern är påväg!

Klä julgranen!









Smarta Elsa!

Lucia
Union Jack som Cupcake!




Allt och lite till!
Vilken vecka det har varit!
Elsa fick lunginflammation förra veckan och fick stanna på sjukhus i Bristol i 5 dagar. Nu är det mycket bättre med henne men hon är fortfarande hemma från skolan. George och Annika pendlade mest mellan jobb och att sitta hos Elsa på sjukhus så jag och Georges föräldrar, Vicky och Martin, skötte de andra barnen, huset och djuren onsdag till söndag. Dessutom hade Frida en stor ponnyclubtävling i Exeter på lördagen så det skulle förberedas till det. Jag och Vicky försökte planera så gott det bara gick och jag är så stolt över att vi kom iväg när vi skulle för det var bra stressigt där ett tag eftersom vi inte åkte själva med vår transport utan tillsammans med en annan ponnyclubmedlem och dens häst. Belöningen för all stress och jäkt kom när man fick se Frida rida Summer och se hur kul hon tyckte det var att tävla. Att Fridas lag sedan vann var ju grädden på moset! Men vi kunde faktiskt ha struntat i att tvätta Summer för uppvärmningsbanan var så lerig ändå att hon var supersmutsig redan innan hon började tävla. Vicky och jag jämrade oss lite och skrattade en hel del över det.


Trotts Elsas sjukhusvistelse måste föreställningen fortsätta och jag är jättestolt över mig själv, Vicky och Martin för att vi fick det att flyta på så bra trotts att det var ovist hur dagarna skulle se ut eftersom det var väldigt ovist huruvida Elsa skulle vara kvar på sjukhus eller ej. Varken jag eller Vicky och Martin visste vad som stod på schemat heller för helgen. För först handlade det bara om att Elsa skulle stanna en natt. Sedan sa läkarna 48 timmar sedan ytterligare 48 timmar o.s.v. Men vi hann med Fridas bal, låta Rufus gå på kalas, Rufus fotboll, Fridas tävling m.m. precis som det skulle. Tycker det är så roligt också att tänka att barnen har själva ingen aning om hur mycket planering och fixande det tar att få ihop vissa saker. Barn är så lyckligt ovetande om problem som uppstår.
Jag är riktigt glad över att Elsa är hemma igen. Jag var bra orolig där ett tag för henne. Idag när hon var hemma med mig var hon nästan helt tillbaka till sitt normala jag. Härliga Elsa, du är för sött!
They call it "The Crazy House"

Hampton Court







London
Okej, mycket har hänt denna helg. Ny månad, vandrat i många olika städer och så får vi ju inte glömma att det är första advent!

Fredagen spenderade vi på Oxford Street och Piccadilly Circus i centrala London. Sedan åkte vi vidare till Surbiton där Tamsins föräldrar bor. Lidy och Rex (som de heter) var jättesnälla! För snälla! Jag visste liksom inte vart jag skulle ta vägen för att de var så snälla. Jag ville ju genast ge dem något tillbaka genom att hjälpa till med något men det går ju inte. De bjöd på Shepards Pie som var perfekt och någon efterrätt med mandelmassa, bär, vanlijsås/grädde och nötter. Den var också väldigt god förutom mandelmassan som jag dock inte så förtjust i. Sängarna kunde inte heller ha varit bättre. Sassia sa att de var jätteblöta. Jag kunde inte riktigt förstå vad hon menade för när jag kände på dem var de inte alls blöta. Men då förstod hon att det måste betyda något annat på svenska. För henne betyder blöt –mjuk. Det är en av nackdelarna med likheterna i våra språk. Saker kan heta lika men betyda olika. Underhållande är det i alla fall!


Efter en god natt i en blöt säng så åkte vi in till London igen. Denna gång åkte vi först till Harrods och sedan till Camden Town. Trivs så sjukt bra i Camden!




Efter att ha vandrat runt där i några timmar åkte vi vidare till Big Ben och London Eye. Jag har varit i London två gånger tidigare men aldrig har jag sett Big Ben eller London Eye. Det är inte så viktigt för mig att se saker som normalt lockar turister. Jag är mer intresserad av att se saker som är vanligt och normalt i den engelska kulturen men eftersom jag nu bor i England ser jag mycket av den delen så varför inte ta tillfället i akt och bli en vanlig hederlig turist som vill se Big Ben! Efter det var klockan så pass mycket att det var dags att återvända till Surbiton. Där bjöd Lidy på någon kycklingrätt med ris och till efterrätt blev det pannkakor med hemgjort äppelmos. Rex berättade också om att han brukar kolla på en dansk serie varje lördag som sänds i Englands BBCfour. Serien heter The Killing. Så han bjöd in oss till att se avsnittet med honom. Det gick bra i en halvtimme sedan började tröttheten falla in så vi sa god natt och gick och la oss i våra blöta sängar.


Idag åkte vi inte in till London igen utan Lidy och Rex frågade oss om vi ville bli guidade runt i området där de bor. Eftersom jag gärna vill se saker som inte är ”normala” tuirstsaker så tyckte jag att det var en jättebra idé. Så idag har vi sett Hampton Court (okej då, det är väl en normal turistsak att se) och även shoppat runt i Kingston.
Sammanfattningsvis kan jag säga att den här helgen har varit underbar! Tack Lidy och Rex för eran gästvänlighet!
London Baby!
LONDON BABY!



Äntligen!!


Inga bromsar!
Tror du att du är hemma nu eller!?
Men nu till det jag ville säga. Jag hoppade in i bilen och körde ut till porten. Kollade åt höger och sen åt vänster. Kusten var klar. Kände att jag hade dragläget med mig och körde iväg. Precis som vanligt. Inget konstigt alls. Jag körde kanske 100 m utan möte och allt rullade på. Fast jag kände att något var fel. Det var något som inte stämde. Då slog det mig! Jag spärrade upp ögonen och kollade i backspegeln. Kusten var klar, jag kunde försiktigt blinka till vänster och lägga mig i vänsterfilen istället för högerfilen!!! Tur att jag inte mötte någon eller att någon kom bakifrån!
Jag har aldrig under min tid här fått för mig att köra högertrafik. Men i morse var huvudet inte riktigt med. Kanske trodde min hjärna att jag var i Sverige. Kanske det är ett tecken på inner hemlängtan. Vad det än var är jag glad att jag kom på det i tid!
Tack Emmy, nog med äventyr för idag. (Fast jag ska ju iväg till Cribbs med Sassia idag. Nåväl, kontrollerad utflykt får det heta!)

Video!
Westhay Moor National Nature Reserve
När jag fyllde år fick jag en bok av familjen som heter ”50 walks in Somerset” och idag testade jag och Sassia den stigen som ligger i Westhay. Tyvärr ligger ingen av promenaderna nära Blackford utan de flesta finns utanför Bristol så vet inte hur många jag kommer hinna testa innan jag åker hem men jag ska i alla fall ta mig igenom några av dem!

Riktigt goda nyheter!
För ungefär en och en halv månad sedan skickade jag ett mail till Charlotte (fodervärdsansvarig på Norr Amsbergs Ridklubb) om att eventuellt få rida Cassie någon/några gång/gånger när jag kommer hem över jul. Hon svarade mig då att hon skulle höra med Rebecka (som är fodervärd på Cassie nu) om det kunde gå för sig. Jag försökte att inte bygga upp allt för stora förhoppningar för jag vet själv att om jag hade varit fodervärd så skulle inte jag ville ge bort min häst till någon annan. Men i mitt hjärta hoppades jag innerligt att Rebecka skulle gå med på det.
Charlotte skrev till mig att hade jag inte hört från henne inom två veckor så skulle jag påminna henne. Två veckor gick och jag påminde henne precis när tvåveckorsstrecket passerat. Hon svarade mig inte och jag väntade ännu två veckor och skickade sedan ett till mail för att påminna henne. Fortfarande inget svar. Då började jag bli frustrerad. Men jag ville inte minska mina chanser att få tid med Cassie så jag väntade tålmodigt i två veckor till. Precis när jag skulle skicka iväg ett mail till Charlotte för att åter igen påminna henne så får jag ett meddelande som lyder som följer:
Pratar med Rebecka nu och det är helt ok med Cassiopeia. Ni får göra upp sins emellan hur ni gör med dagar. Jag gör iordning ett medryttar avtal på dig som vikarie eller hur jag skriver
Jag fick direkt tårar i ögonen. Jag kommer att återförenas med min älskade gumma! Snart också!!! Självklart kunde jag inte hålla tassarna borta från att snabbt skicka iväg ett facebookmeddelande till Rebecka om att göra upp om vilka dagar jag ska ta Cassie. Tror jag skrev tack minst 5 gånger i samma meddelande. Nu längtar jag så att jag nästan spricker! Jag saknar henne så mycket.

Pudsey Day!
Egentligen så brukar inte jag jobba på fredagar men idag behövde Annika jobba och sedan ska George och Annika se en pjäs i Bath nu på kvällen så jag har ungarna fortfarande. Men nu sover de så sött så jag kan äntligen andas ut och bara ta det lugnt.
Förutom allt som har hänt här i England för mig så är det inte fy skam att min kära farmor fyller år idag! Har redan ringt och grattat henne idag men måste göra det en gång till! Grattis farmor!!! Hoppas din dag var jättebra.

The Beach







Efter stranden körde jag Rufus till ett kalas på The Trotter In. Rufus tyckte det var ganska coolt att han skulle vara på en pub helt själv. Elsa ville hela tiden dra ned på hans entusiasm genom att säga "Ja men det är ju föräldrarna som äger puben så det är ju inte som att ni kommer vara på en riktig pub." Under tiden som Rufus var på kalas så red jag och Elsa ut på Sparkie och Raggie. De hade mycket energi! Tyvärr blev det ingen galopp för att marken är så blöt nu. Under dagen hann vi även med att baka kakor med marabouchoklad!
Brown Paper Pizzas!
Men i alla fall.. Efter pizzan blev det filmkväll hos Sassia. Vi såg "P.S I Love You". Konstigt att jag inte har sett den fören nu ikväll! Den var ju riktigt bra.
I morgon ska jag och Sassia åka iväg till Cribbs och kolla runt. Vi får se om vi hittar något bra. Kanske några julklappar? Det börjar ju bli dags att tänka i de banorna nu. Hihi, snart är det faktiskt jul! Tiden går så snabbt. Ussh, måste snart ta tag i att börja kolla på vad jag vill plugga för något nästa år.. Det är ju snart dags att bestämma sig på riktigt. Oj titta på det här. Jag började med att berätta vad jag gjort idag och nu pratar jag om ett av de största besluten i mitt liv! Hur gick det till!? Anyway, jag har haft en bra dag! Hoppas ni också hade det där hemma i kalla Sverige! ;)
10 veckor idag!
Det är helt okej väder här idag. Lite regnstänk kom i morse men nu börjar det bli bättre och solen tittar fram. Jag har hört att Sverige börjar bli ganska vit nu så jag är glad över att vara här istället. Jag hatar inte snö men jag tycker inte det är kul i 4 månader (vilket det normalt brukar bli i Sverige...). Så egentligen är det här perfekt för när jag kommer hem över jul kommer jag uppskatta snön mer och ta vara på tiden tillsammans med den.
Så idag har jag alltså varit här i 10 veckor. Två månader och två veckor. Livet rullar på. Jag är ledig denna vecka så jag har tagit mycket tid till att bara fokusera på mig och göra det jag vill göra. Riktigt skönt måste jag säga. Njuter till fullo!
Jag vet inte vad jag ska göra nu på eftermiddagen men ikväll ska jag och Sassia åka till Cheddar.
