Systern är påväg!
Klä julgranen!
Smarta Elsa!
Lucia
Union Jack som Cupcake!
Allt och lite till!
Vilken vecka det har varit!
Elsa fick lunginflammation förra veckan och fick stanna på sjukhus i Bristol i 5 dagar. Nu är det mycket bättre med henne men hon är fortfarande hemma från skolan. George och Annika pendlade mest mellan jobb och att sitta hos Elsa på sjukhus så jag och Georges föräldrar, Vicky och Martin, skötte de andra barnen, huset och djuren onsdag till söndag. Dessutom hade Frida en stor ponnyclubtävling i Exeter på lördagen så det skulle förberedas till det. Jag och Vicky försökte planera så gott det bara gick och jag är så stolt över att vi kom iväg när vi skulle för det var bra stressigt där ett tag eftersom vi inte åkte själva med vår transport utan tillsammans med en annan ponnyclubmedlem och dens häst. Belöningen för all stress och jäkt kom när man fick se Frida rida Summer och se hur kul hon tyckte det var att tävla. Att Fridas lag sedan vann var ju grädden på moset! Men vi kunde faktiskt ha struntat i att tvätta Summer för uppvärmningsbanan var så lerig ändå att hon var supersmutsig redan innan hon började tävla. Vicky och jag jämrade oss lite och skrattade en hel del över det.
Trotts Elsas sjukhusvistelse måste föreställningen fortsätta och jag är jättestolt över mig själv, Vicky och Martin för att vi fick det att flyta på så bra trotts att det var ovist hur dagarna skulle se ut eftersom det var väldigt ovist huruvida Elsa skulle vara kvar på sjukhus eller ej. Varken jag eller Vicky och Martin visste vad som stod på schemat heller för helgen. För först handlade det bara om att Elsa skulle stanna en natt. Sedan sa läkarna 48 timmar sedan ytterligare 48 timmar o.s.v. Men vi hann med Fridas bal, låta Rufus gå på kalas, Rufus fotboll, Fridas tävling m.m. precis som det skulle. Tycker det är så roligt också att tänka att barnen har själva ingen aning om hur mycket planering och fixande det tar att få ihop vissa saker. Barn är så lyckligt ovetande om problem som uppstår.
Jag är riktigt glad över att Elsa är hemma igen. Jag var bra orolig där ett tag för henne. Idag när hon var hemma med mig var hon nästan helt tillbaka till sitt normala jag. Härliga Elsa, du är för sött!
They call it "The Crazy House"
Hampton Court
London
Okej, mycket har hänt denna helg. Ny månad, vandrat i många olika städer och så får vi ju inte glömma att det är första advent!
Fredagen spenderade vi på Oxford Street och Piccadilly Circus i centrala London. Sedan åkte vi vidare till Surbiton där Tamsins föräldrar bor. Lidy och Rex (som de heter) var jättesnälla! För snälla! Jag visste liksom inte vart jag skulle ta vägen för att de var så snälla. Jag ville ju genast ge dem något tillbaka genom att hjälpa till med något men det går ju inte. De bjöd på Shepards Pie som var perfekt och någon efterrätt med mandelmassa, bär, vanlijsås/grädde och nötter. Den var också väldigt god förutom mandelmassan som jag dock inte så förtjust i. Sängarna kunde inte heller ha varit bättre. Sassia sa att de var jätteblöta. Jag kunde inte riktigt förstå vad hon menade för när jag kände på dem var de inte alls blöta. Men då förstod hon att det måste betyda något annat på svenska. För henne betyder blöt –mjuk. Det är en av nackdelarna med likheterna i våra språk. Saker kan heta lika men betyda olika. Underhållande är det i alla fall!
Efter en god natt i en blöt säng så åkte vi in till London igen. Denna gång åkte vi först till Harrods och sedan till Camden Town. Trivs så sjukt bra i Camden!
Efter att ha vandrat runt där i några timmar åkte vi vidare till Big Ben och London Eye. Jag har varit i London två gånger tidigare men aldrig har jag sett Big Ben eller London Eye. Det är inte så viktigt för mig att se saker som normalt lockar turister. Jag är mer intresserad av att se saker som är vanligt och normalt i den engelska kulturen men eftersom jag nu bor i England ser jag mycket av den delen så varför inte ta tillfället i akt och bli en vanlig hederlig turist som vill se Big Ben! Efter det var klockan så pass mycket att det var dags att återvända till Surbiton. Där bjöd Lidy på någon kycklingrätt med ris och till efterrätt blev det pannkakor med hemgjort äppelmos. Rex berättade också om att han brukar kolla på en dansk serie varje lördag som sänds i Englands BBCfour. Serien heter The Killing. Så han bjöd in oss till att se avsnittet med honom. Det gick bra i en halvtimme sedan började tröttheten falla in så vi sa god natt och gick och la oss i våra blöta sängar.
Idag åkte vi inte in till London igen utan Lidy och Rex frågade oss om vi ville bli guidade runt i området där de bor. Eftersom jag gärna vill se saker som inte är ”normala” tuirstsaker så tyckte jag att det var en jättebra idé. Så idag har vi sett Hampton Court (okej då, det är väl en normal turistsak att se) och även shoppat runt i Kingston.
Sammanfattningsvis kan jag säga att den här helgen har varit underbar! Tack Lidy och Rex för eran gästvänlighet!
London Baby!
LONDON BABY!
Äntligen!!
I rymden finns inga känslor
Inga bromsar!
Tror du att du är hemma nu eller!?
Men nu till det jag ville säga. Jag hoppade in i bilen och körde ut till porten. Kollade åt höger och sen åt vänster. Kusten var klar. Kände att jag hade dragläget med mig och körde iväg. Precis som vanligt. Inget konstigt alls. Jag körde kanske 100 m utan möte och allt rullade på. Fast jag kände att något var fel. Det var något som inte stämde. Då slog det mig! Jag spärrade upp ögonen och kollade i backspegeln. Kusten var klar, jag kunde försiktigt blinka till vänster och lägga mig i vänsterfilen istället för högerfilen!!! Tur att jag inte mötte någon eller att någon kom bakifrån!
Jag har aldrig under min tid här fått för mig att köra högertrafik. Men i morse var huvudet inte riktigt med. Kanske trodde min hjärna att jag var i Sverige. Kanske det är ett tecken på inner hemlängtan. Vad det än var är jag glad att jag kom på det i tid!
Tack Emmy, nog med äventyr för idag. (Fast jag ska ju iväg till Cribbs med Sassia idag. Nåväl, kontrollerad utflykt får det heta!)