Turbulent!

Humöret på mig här i England har under veckan varit väldigt varierande. Igår förmiddags hade jag en helt underbar tid tillsammans med barnen. Vi bakade, spelade spel, åt, åkte till Mark Park och hoppade runt på studsmattan. Men det blev ett rent helvete för mig på kvällen. Jag mådde inte bra alls och tyckte bara att jag var allmänt misslyckad. Perfektionist som jag är så blev ett litet snedsteg jordens undergång. Vad det var som gjorde mig så ledsen behöver jag inte ens nämna för jag tycker att det är så löjligt nu i efterhand. Men med stöttning från pappa, systern och bästa kompisen via telefon och msn plus en god nattsömn är det som bortblåst.

 

Idag skulle jag egentligen vara ledig men Annika var tvungen att åka in och jobba på förmiddagen så jag fick ta hand om barnen. Tjejerna red bland annat sina hästar på deras egna ”ridbana”. Det är egentligen mer eller mindre bara bokstäver nedtryckta i marken på vänster sida om huset.  Elsa tränade på sitt dressyrprogram och Frida hoppade mest. Det var en riktigt fin dag så vi tog oss även en tur till Rufus och Elsas skola och lekte i parken. Frida ville först inte åka men oj vad hon ville gunga och klättra när hon väl var där. Barn…

 

På eftermiddagen runt halv tre kom Annika och hämtade barnen. Frida skulle på en ”fitting” så hon kan få sin skoluniform. Vet inte om jag har nämnt det men hon ska byta skola.  Så efter att de åkt iväg så gick jag ut med Nettle runt fyrkanten (Around the Block). Det var riktigt riktigt härligt! Pumpade musik i öronen och sjöng högt och dramatiskt för fåren och korna!

 

Jag är så lycklig över alla djur som är runt omkring mig. Jag har verkligen hittat en fridfull plats – EN IDYLL!

 


I got lost!

Idag tog jag min första egna biltur! Målet var ACDA (som är en stor mataffär,typ som MAXI). Närmaste ACDA ligger i Highbridge och det är ungefär 8-10 km bort. Trodde det var längre men kollade upp det och jag blev positivt överraskad när jag såg att det är ungefär samma avstånd som till stallet hemma i Borlänge. Det betyder att jag kanske kan ta cykeln dit istället från och med nu :) Mycket bättre för då sparar jag kanske lite pengar på det och så får jag träning!
 
Innan jag flyttade tänkte jag faktiskt inte på alla kostnader som blir av att bo "själv". För det fanns plötsligt inget raklödder i duschen eller tandkräm bredvid tandborsten. Så idag var uppgiften att åka och köpa hygienartiklar. Så jag frågade Annika om vägen till ACDA och hon visade på en karta de har. Tyvärr har inte familjen en GPS som jag kan använda så karta får helt enkelt fungera. Annika förklarade att det finns två vägar att ta och jag visste att jag hade åkt tillsammans med Gergoe på en av dem, men Annika föreslog att jag skulle ta en annan väg för att det förmodligen var enklare. 
 
När jag satte mig i bilen hade jag bestämt mig för att jag skulle ta Annikas väg. Men när jag kommer in till Highbridge upptäcker jag att jag faktiskt tagit den vägen jag åkte med Gergoe. Tänkte väl att det inte gjorde så mycket så jag stannade på ACDA och handlade det jag skulle ha. Men när jag skulle hem hade jag ingen aning om vilket håll jag skulle ta. Jag var helt borta. Hur lyckas man med det egentligen! Man borde ju alltid kunna hitta hem!
 
Så efter att ha cirkulerat runt i några rondeller återvände jag till ACDA och som tur var så gick en kundvagnsdragare gående precis när jag parkerat. Jag frågade honom efter vägen och han jamade på om både höger och vänster, pubbar och byar. Hängde självklart inte riktigt med! Men lilla Emmy ville inte verka dum.. nej nej, hon sätter sig hellre i bilen igen och kör runt lite till! Hängde med på att han sa att jag skulle ta höger i första rondellen och över bron så det gick bra men sen fick jag mer eller mindre klara mig på egen hand igen. Men den här gången gick det faktiskt bra! Istället för att fanatiskt kolla efter vägskyltar med BLACKFORD på (som jag gjorde första gången jag försökte ta mig hem igen) så började jag även kolla efter MAC och WEDMORE och nog fanns det en skylt där det stod WEDMORE och MAC men f*n inte BLACKFORD... Aja hem kom jag tillslut i alla fall och jag tror faktiskt att jag tog den vägen Annika föreslog på tillbakavägen ;)
 

Bubblor

 
 

Success!

I går åkte vi iväg på en liten tävling i utkanten av byn. Det var ganska oorganiserat och det bästa för mig att göra i den situationen var att bara hänga med. Allt gick så snabbt tyckte jag. Ena sekunden stod vi och tvättade Summer och andra sekuden stod vi på ett fält med två ekibage som precis hade hoppat i var sin tävling.
 
Men hur vi tog oss dit spelar egentligen inte så stor roll för tjejorna gjorde jättebra ifrån sig! Frida vann i sin grupp och Elsa kom 4:a i sin! De var jätteduktiga. Stor skillnad från barn i samma ålder som går på ridskola ;)
 
 
 
 
 
 

Familjens utekatt

Bubbles

Sparkie and Summer

Min au pair familj har tre hästar. Sparkie är den minsta. För er som varit på Norr Amsberg så är han ungefär i samma storlek som Jival. Jag känner inte hästarna så bra än men när jag tog fram kameran så kan jag meddela att Sparkie gärna var modell.
 
Sparkie
 
Summer red jag igår. Frida varnade mig om att hon kunde bocka lite. Summer testade i första galoppen en gång men det kändes knappt. Efter det var hon lugn och fin hela tiden. Vattenpölar är dock inget hon är överförtjust i. Summer är en c-ponny men trotts sin byggnad är hon ganska stark. Hon orkar ju mig! För åter igen till er som känner hästarna på nark så är Summer mer lik Billy än Wagner i kroppsbyggnad.
 
Summer
 
Det var helt underbart att rida igen. Eftersom det är så mycket nytt som händer runt omkring mig nu så är det skönt att kunna ha något som jag både älskar och öhm, nu hittar jag bara ordet på engelska... cherish. Fast jag pratar så mycket svenska och endast har varit här i tre dagar så börjar det redan svänga mellan orden. Tror det beror på att det hoppas så mycket mellan engelska och svenska i familjen. Tror egentligen inte det är bra för min engelska att hoppa så mycket. Det kommer sluta med att jag pratar svengelska ;)

Mitt rum.

Mitt rum här i Blackford ska tydligen vara det kallasta i hela huset. Det är fortfarande sensommar men jag fryser inne på mitt rum. Undrar hur kallt det kommer kännas på vinter?! Vet att när jag hälsade på min syster förra året i mars så var det otroligt kallt inomhus. Men hennes familj hade inte så tjocka väggar, det har i alla fall detta hus. Men jag förbereder mig för en kall vinter så blir det kanske inte en lika stor chock när den riktiga kylan kommer!

 

 

Mitt rum är i helt okej storlek. Det är dock lite småjobbigt med att internetanslutningen är så dålig och att jag inte kan sitta vid ett skrivbord med datorn utan jag sitter på golvet precis utanför toaletten. Ingen mottagning med mobilen har jag heller. Försökte skicka iväg ett sms till pappa i morse men utan framgång.

 

 

Min säng är dock bra! Men täcket har en lite annorlunda form ^^ Vet dock inte hur jag ska förklara det. Den är typ lika lång åt alla håll.

 

 


Väster sida!

Nu har Emmy kört på fel sida för först gången! (eller egentligen är det andra gången men första gången var bara 30-40 meter på en liten gata när Anna var au pair så det räknas inte)

Det gick jättebra tycker jag! Jag trodde jag skulle haft stora problem men det var inte alls så svårt. Men vi körde inte på så svåra vägar heller. Känner mig inte helt väderlös i alla fall ;)

Nu blir det snart lunch här i huset. När vi kom tillbaka stod George i köket och gjorde någon maträtt med korv tror jag så det ska bli spännande.

Favoritträning!

Löpning
 

Framme!

Nu är jag äntligen framme i Blackford! Det har varit en lång dag med mycket åkande i alla dess former. Flyget gick bra. Var inte nervös alls för att flyga denna gång. Sov ungefär hela flygresan. När jag landade fick jag dock lite smått panik för jag bara hade en halvtimme på mig att ta mig till bussen jag skulle åka med in till London. Men som det nästan alltid blir så stressar jag upp mig för ingenting för självklart satt jag där på bussen klar för avfärd när det var 20 minuter kvar. Hur jag kunde ta mig ut från planet, gå igenom säkerhetskontrollen, hämta resväskan och ta mig ut till busstationen på 10 minuter har jag ingen aning om, men damer och herrar, bara så ni vet så går det!

 

Jag åkte in till London för att byta buss från Victoria Station. Jag visste att jag skulle ha god till på mig att gå till nästa buss men ändå ville mitt huvud "powerwalka" dit. För det låg ju två gator bort. Enligt mitt huvud så tar ju det jäääättelång tid att gå över två gator.. Men tack vare denna lättstressade del av min hjärna så kom jag faktiskt på en tidigare buss! För när jag kom fram till busstationen kollade jag på busslistan och upptäckte att en tidigare buss skulle lämna London om 5 minuter. Jag pallrade mig dit och frågade lite försynt om jag hade kommit rätt och visade min biljett. Han svarade "It looks like you have the ticket for the bus that leaves 19". Jag svarade då " Oh... so that means I ´ve got to wait here for 40 minutes.. great.". Jag visste precis vad jag gjorde. Busschauffören gav mig en kort blick, ruskade lite smått på huvudet samtidigt som mungipan sträckte sig något högre. "All right darling, if I have room you can come along." Det är inte första gången jag använder mig av denna strategi. Att låtsas se besviken, förvirrad, nervös eller dum ut när man vill ha något som man egentligen vet att man inte kan få fungerar oftare än vad man kan tro. Det fungerade superbra när man var liten och inte hade tillräckligt med pengar för att köpa en till åkbiljett på tivolit. "Jaha... jag som trodde det kostade 15 kr och inte 25...".

 

Jag kom alltså med den tidigare bussen! Meddelade Annika att jag hade tagit en tidigare buss men eftersom mottagningen var så dålig tror vi att det inte kom fram för Annika hade inte fått meddelandet. Så jag fick vänta en stund i Bristol. Men tillslut kom jag fram till Blackford! Jag och Annika satte oss ned och pratade i köket medans jag åt en macka och te. Hon visade mig en liten del av huset och nu sitter jag här på golvet i mitt nya rum. Alla har gått och lagt sig och jag sitter och smådonar med min packning. Anledningen till varför jag sitter på golvet är för att internetmottagningen är dålig på många ställen så det gäller att sitta på en viss plats i rummet.

 

Men klockan är ganska mycket så det är dags för mig att sova! Godnatt!

 

 

 
 

Leaving the country!

Då ska jag snart sätta mig på flygplanet som kommer ta mig till England! Efter flyget väntar en 5 timmar lång bussresa till Bristol. Där kommer Annika (mamman i familjen) att möta mig och tillsammans kommer vi åka till min nya hemstad Blackford!

 
 

3 år och 6 månader tillsammans

 Nu blir det ett uppehåll i ett år. Men sen gumman, sen blir du min igen. Jag lovar dig det <3
 

Salomon

 
 
 
 

Favoritmåltid!

Frukost, i alla dess former!
 
 
 
 
 
 
 

Favoritdjur!

Jag älskar alla djur förutom insekter och kräldjur!
 
 
Noaks ark

Favoritserie!

One Tree Hill
 
 
Bildkälla

Nöjd. Vadå nöjd!? JAG ÄR MER ÄN NÖJD!!

Har varit i Falun nu och tagit bort mitt bandage! Eftersom det bara har gått en vecka sen operationen så har det ännu inte hunnit läkt ihop helt men GUUUUUD VA FINT DET ÄR!

Slänger upp en bild på resultatet när det inte är lika sårigt längre.

RSS 2.0